Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
spärrade in Pickwick i Fleetfängelset, tänkte han sig knappast
denna utgång av saken. Resan till Birmingham misslyckas.
Mr Pickwick beslutar sig för att dra sig tillbaka från allt
vidare resande, och boken tar slut.
Att också läsekretsen hade på känn att Dickens improvise-
rade intrigen till Pickwick-klubben framgår av en liten notis
till korrespondenterna, som Dickens lät atfölja tionde häftet.
”Vi mottaga varje månad ett oerhört antal skrivelser, som
innehålla förmenta uppslag för Pickwick-klubben. Vi tvivla
inte på att de givits med de vänligaste avsikter, men det står
ej alls i vår förmåga att göra bruk av dylika vinkar, och då
vi verkligen ej ha någon tid att genomläsa anonyma brev
hoppas vi, att skribenterna bespara sig själva en god del
onyttigt och gagnlöst besvär.”
Denna notis vittnar om en för Dickens ganska typisk
irritation. Han är tydligen kränkt av misstanken att vara
fattig på uppslag. På den punkten misstogo sig de vänliga
korrespondenterna. Dickens plågades snarare av embarras de
richesse. ”Han försöker att berätta tio historier på en gång”,
säger Chesterton om Pickwick-klubben. Denna fria komposi-
tion har för Pickwick-klubben endast varit en fördel. Tack
vare den kunde Dickens ägna så mycket utrymme åt karak-
tärsteckning, interiörmålning och naturskildring. Han kunde
ge sig tid att infläta samhällssatiriska skildringar och medta
idylliska scener.
Fastän Dickens går på ”som ett brinnande hus”, ger han
sig ro till ständiga utflykter vid sidan av ämnet. Det är detta
som gör att man kan läsa om Pickwick-klubben hur ofta som
helst och ändå alltid hitta något nytt och oväntat i den. Man
erinrar sig Carlyles anekdot om prästen, som gav en sjuk
man sakramenten och tyckte sig ha lyckats mycket bra med
att lugna honom för hans dödsfruktan. Men då han gick ut
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
