Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
i beröring med. I Pickwick-klubben har satiren ännu denna
form av infogade episoder, och den ansluter sig till Dickens’
egna livserfarenheter. Som reporter hade han varit med om
många valmöten på landsbygden och gav också i det trettonde
kapitlet en många gånger efterbildad men aldrig överträffad
skildring av ett parlamentsval. Under sin vistelse på advokat-
kontor hade han fått livlig avsmak både för rättsväsendet
och för advokatståndet: i så gott som alla senare romaner
blir advokatkontoret — liksom Dodson & Fogs i Pickwick-
klubben — samlingsplats för alla skamliga komplotter. Fram-
för allt hade han ett glödande hat till bysättningshäktet, som
förvandlat hans far till en ynklig stackare och tvingat honom
själv till slavarbetet i blanksmörjfabriken. I dessa tre sati-
riska skildringar har man reflexer av Dickens’ ungdomsupp-
levelser. .
Godmodigast är parlamentsvalet i Eatanswill skildrat.
Dickens, som börjat sin reporterbana innan rottenborough-
systemet avskaffats, föraktade hela livet igenom valförrätt-
ningar, liksom han — fastän demokrat av instinkt — hade
en radikal misstro till allt majoritetsvälde och förklarade sig
inte alls dela Rousseaus tro på det styrande folket.
Valet i Eatanswill har föregångare i de engelska moraliska
veckoskrifterna och hos Smollett. Det anslår några motiv som
stereotypt återkomma i senare antiparlamentarisk satir. Allt
har i Eatanswill gjorts till partifråga: Om de blå föreslå
uppsättandet av en pump på Storgatan, resa sig de bruna
enhälligt och förklara sin avsky för en sådan orimlighet. Vi
få vara med om hur man inspärrar valmän, berusar dem och
till sist kryar upp dem för valhandlingen med hjälp av en
spruta. Juryväsendet betraktade Dickens som ett parlament
i smått, och det kapitel som behandlar den Bardell-Pick-
wickska rättegången är därför lika karikerande.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
