Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
gnista av sin vanliga livlighet, och balanserade vemodigt pa
ett ben i ett hörn, och en åsna, som med sänkt huvud stod och
tjurade under det låga taket till ett skjul, tycktes att döma
av dess grubblande och ömkliga uppsyn fundera på att begå
självmord. På gatorna syntes intet annat än paraplyer, och
klappret av träskor och regndropparnas plaskande voro de
ljud som hördes.” Fastän Dickens bibehållit Scotts vana att
placera denna beskrivning först i kapitlet blir den här en del
av berättelsen. Han tillämpar redan nu sin förmåga att per-
sonifiera döda föremål och naturföreteelser. Röken hänger
moloken i skorstenen, regnet faller buttert, och allt detta
harmonierar med de uppträdandes stämning. De vänta på
att det skall klarna upp, de läsa och återläsa aftontidningen
från London ”med det livliga intresse som man bara för-
nimmer i ytterlig bedrövelse”.
Samma utveckling genomgår Londonskildringen. Då mr
Pickwick i början av andra kapitlet ser ut över Goswell
Street, säger han, att filosoferna trångsynt skulle kunna
beskåda denna gata ”utan att göra något försök att fram-
tränga till de dolda trakter som omge den på alla kanter”.
Det är endast småningom Dickens i Pickwick-klubben fångas
av nyfikenheten att lära känna vad som ligger bakom de stora,
raka gatorna. Först i skildringen av värdshuset Vita Hjorten
i Southwark kommer han in på ett av sina älsklingsämnen:
de pittoreska gamla krogarna med deras halvförfallna gårdar,
belamrade av väldiga, tunga diligenser. Men intima stäm-
ningar från London av den art som möta i Dickens’ senare
romaner finnas ännu inte i Pickwick-klubben.
Alltifrån den spanska pikareskromanen var äventyrsroma-
nen samhällssatirisk. Den följde sin hjälte på alla samhällets
sociala trappsteg och begagnade ofta tillfället att elakt och
lustigt satirisera över olika klasser och yrken som han kom
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
