- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
88

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicholas Nickleby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nicholas Nickleby
”av en lycklig, originell ingivelse maskerat sig för rollen
i en av teaterns peruker och dessutom iklätt sig en snus-
brun dräkt frän det förgångna århundradet med grå silkes-
strumpor samt skor med stora spännen. För att bättre kunna
Uppbära sin roll hade han beslutat visa sig mycket rörd, var-
för då han inträdde i kyrkan hans ömma faderskänslor yttrade
sig i så hjärtslitande snyftningar att kyrkvakten, som öppnade
bänkarna, föreställde honom nödvändigheten att gå in i
sakristian och lugna sig med ett glas vatten innan ceremonien
började.”
Det är knappast möjligt att med lösryckta citat ge en
föreställning om den fabelaktiga virtuositet varmed Dickens
skildrat en värld, där allt är onaturligt men onaturen har
blivit en sorts andra natur. Det är en värld, där man mar-
scherar i teatertakt, först ett majestätiskt steg, så ett uppehåll
och så ett nytt majestätiskt steg, där man äter, snyter sig,
gråter, skrattar och talar på ett sätt som om man hade en
parterr av osynliga åskådare framför sig. Allt är förkonstlat
ända till den pjäs som Nicholas på direktörens önskan be-
arbetar från franskan och som ”inte hörde till någon viss tid,
inte till något visst folk eller land och kanske just därför var
så mycket mer underhållande, som ingen kunde lämna den
minsta upplysning om eller ha den avlägsnaste aning om hur
den skulle sluta”.
På ett utomordentligt sätt har Dickens också fått fram
motsatsen mellan scenlivet i morgonens obarmhärtiga dager
och i rampljuset. I sin vardagsskepnad äro aktörerna och
aktriserna fula, klumpiga, fnurriga till humöret, tänka blott
på att göra reklam för sig själva och förfölja varandra med
raffinerad yrkesavund. På kvällen blir det hela höljt i ett
magiskt skimmer: peruker, kostymer och sminkburkar ha för-
vandlat dem till ett sällskap av sköna kavaljerer och damer,
88

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free