Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
odlat äventyrsromanen med huvudvikten lagd på de lustiga
eller dramatiska situationerna. Med all sin fantasi hade hans
romaner till själva grundtypen varit realistiska. I Den gamla
antikvitetsboden försöker sig Dickens på den idylliska roma-
nen, sådan den under 1700-talet framför allt representerades
av Goldsmiths The Vicar of Wakefield, med en tillsats av
saga. Det hela är insvept i en slöja av feeri: det finns ett
poetiskt ljusdunkel över figurer och händelser. Det är det
första verk av Dickens som förebådar Selma Lagerlöf, när
hon är som störst.
Denna nya ton i Dickens’ romandiktning härrör just ur den
som helhet förfelade ramen om Master Humphreys klocka.
Han hade börjat med den puckelryggige master Humphreys
ensliga stunder vid aftonbrasan och hans lyssnande till den
gamla klockans pickande. Han hade låtit honom och andra
berätta historier från svunnen tid, och över alla dessa sagor,
som förebåda julberättelserna, vilar en doft av overklighet och
dröm: de förtäljas ofta med en gubbes spruckna röst.
De första kapitlen av Den gamla antikvitetsboden handla
om master Humphreys besök i denna bod och låta honom
berätta vad han där upplever. Sedan befriar sig Dickens
hastigt ifrån honom och berättar historien själv. Antikvitets-
boden, som givit namn åt romanen, försvinner också rätt snart
för att sedan inte spela den ringaste roll. Man kommer på
nytt ut på landsvägsäventyren, men det finns ändå någonting
kvar av det ursprungliga anslaget i själva berättartakten och
i stilen. Dickens’ fantasi hade förut arbetat för rastlöst med
ett alltför rikt berättelsestoff, som drev honom från intrig till
intrig, från äventyr till äventyr. För hans ursprungliga plan
att begränsa sig till sagor och stämningsbilder voro varken
han eller hans läsekrets mogna, och han kom därför att stanna
vid ett mellanstadium: en berättelse med äventyrsromanens
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
