Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
grundstruktur men med en lugnare gång och en mer idyllisk
tonfärg.
Den gamla antikvitetsboden är ännu mer improviserad än
Dickens’ andra tidiga romaner. I ett förord upplyser han om
att den skrivits vecka för vecka, och Forster säger att den
tillkommit med mindre medveten plan än något annat av hans
verk. Det framgår redan av inledningskapitlen.
I det första kapitlet få vi följa master Humphrey på en av
hans aftonpromenader. Då han under vemodiga betraktelser
irrar runt i City, råkar han en vacker liten flicka som ber
honom följa henne till hennes hem. Hon har gått vilse och
bor i en annan stadsdel. Master Humphrey tar lilla Nell vid
handen och går hem med henne till hennes bostad, en gammal
förfallen antikvitetsbod. Denna antikvitetsbod är i viss grad
ursprunget till romanen. Dickens hade gjort strövtåg i London
för att finna en modell till den.
Bodens innehavare är Nells morfar, en liten gammal man
med fårat ansikte och långa lockar. Vi möta också hans bi-
träde, den unge Kit. Framåt natten vill den gamle mannen gå
ut, och flickan skall stanna ensam i boden. Master Humphrey
får höra, att han alltid brukar försvinna nattetid och först
komma hem på morgonen, och grubblar fåfängt över vad han
kan ha ute att göra.
Också de två följ ande kapitlen börja med master Humphreys
besök i antikvitetsboden, där vi lära känna flera av de per-
soner som sedermera skola bli romanens förnämsta, den
ondskefulle dvärgen Quilp, Nells hjärtlöse bror Fred och hans
följeslagare Dick Swiveller, som ännu förefaller ganska osym-
patisk men sedan skall bli en av Dickens’ mest betagande
gestalter. Vid slutet av det tredje kapitlet tar master Humphrey
okonstlat farväl av läsaren och förklarar att han tänker låta
romanens personer tala och handla för sig själva.
7 Lamm Dickens och hans romaner 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
