Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
Först i det nionde kapitlet kommer förklaringen på mysteriet
med morfaderns försvinnande om nätterna : han besöker spel-
hålor. Icke för egen vinning, bedyrar han, ej heller av böjelse
för spel utan för lilla Nells framtid. Då åldern kommit, har
han blivit förtvivlad vid tanken på hur litet han kunnat
samla ihop och har blivit rädd för att flickan skall lämnas
ensam i världen och nödgas leva av andra människors för-
barmande. I hopp om att vinna en förmögenhet åt henne har
han spelat bort alla sina sparade slantar och därefter de pengar
som Quilp lånat honom i tro att han är rik, fastän han lever
som en snålvarg.
Uppslaget är orimligt och fortsättningen likaså. Quilp har
lagt beslag på antikvitetsboden som säkerhet för sina ford-
ringar och även kastat lystna ögon på Nell. Hon och mor-
fadern måste ta till flykten och ge sig ut på en irrfärd utan
mål. De möta på vägen besynnerliga landstrykare, och lilla
Nell blir anställd i ett kringfarande vaxkabinett. Men då de
stanna på ett ställe och under en promenad komma in i ett
värdshus, får den gamle morfadern syn på några kortspelare,
och hans gamla passion vaknar på nytt. Han tvingar Nell att
ge honom sina pengar, spelar bort dem, stjäl sedan, då han
tror att hon sover, pengar som hon gömt och spelar också
bort dem. Allt detta med det lugnaste samvete i världen: han
vet ju att det är för hennes lyckas skull. Nell är rädd för att
han också skall förgripa sig på principalens kassa och ser
ingen annan utväg än att rymma bort med morfadern från
vaxkabinettet. De dra nu runt under svåra umbäranden och
hamna till sist i en liten by, där de mottagas vänligt av en
skollärare, som bereder dem bostad och där det inte tycks
finnas några i kortspel förfarna personer. Men dessa stra-
patser ha tagit för hårt på den unga flickans hälsa: hon
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
