- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
112

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikaresan och Martin Chuzzlewit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Amerikaresan och Martin Chuzzlewit
satt sig att riktigt grundligt visa, att de ej alls bekymrade
sig om börd, rang eller ålder, att de kunde hylla ett litterärt
geni och en djärv ung reformator lika väl, ja mera, än om
de fått besök av någon titelkrönt gammal aristokrat. Resul-
tatet blev att Dickens fullkomligt firades som en kung. Man
kände hans makt över den europeiska opinionen och väntade
att fä höra lovsånger över Amerikas storhet och framtid.
Naturligtvis blev Dickens under de första veckorna i Ame-
rika trakterad av den uppmärksamhet som visades honom,
men han blev inte överväldigad. Han led inte av falsk blyg-
samhet och förstod till fullo sitt verkliga värde. Ej heller var
han den som lät smickra sig till lovsånger. Samma skarpa
blick för alla samhällsbrister som han visat i England förde
han med sig över Atlanten. Han var en arbetsmänniska, och
då han inte direkt kunde skriva var han full av iver att samla
iakttagelser och anteckningar för kommande verk. Den rökelse
som han omgavs av började han snart känna besvärande.
Redan någon månad efter sin ankomst klagade han för Forster
i ett brev från New York: ”Jag kan inte göra något som jag
önskar att göra, inte gå någonstans dit jag önskar att gå och
inte se något som jag önskar att se. Om jag går ut på gatan,
följs jag av en folkmassa. Om jag stannar hemma, fylls huset
med besökare som en marknad. Om jag med en enda vän
i sällskap besöker en offentlig institution, komma direktörerna
omedelbart ner, lura på mig på gården och hålla ett långt
tal till mig. Om jag går på en bjudning på kvällen, blir jag
instängd och omsluten av folk, var jag än ställer mig, så att
jag blir alldeles utmattad av brist på luft. Om jag äter middag
utomhus, har jag att tala om allt möjligt med alla möjliga
människor. Jag går i kyrkan för att få lugn, och det blir en
våldsam trängsel i grannskapet av den bänk som jag sitter i
och prästen predikar för mig. Jag tar min plats i en järnvägs-
112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free