Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikaresan och Martin Chuzzlewit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikaresan och Martin Chuzzlewit
kapitlen, där uppgörelserna och avslöjandena ske, bär som
underrubrik orden ”vari det vändes upp och ned pa allting .
Bättre kan inte upplösningen i Martin Chuzzlewit karakteri-
seras. Också då man läst och återläst Martin Chuzzlewit,
begriper man inte alla dessa djävulska intriger och motintriger
och förstår inte ens vad de ha för syfte.
Vad man minns är en rad mästerliga karaktärer och en
serie levande scener. Romanen är en guldgruva i människo-
skildring.
Till att börja med Pecksniff. Dickens’ bästa karaktars-
skapelser hade förut varit byggda på en kontrastering av olika
drag. Här möter oss den första i raden av de karaktärer, som
Dibelius kallar hans ensidiga och som återkomma i hans
senare romaner. Man skulle kunna säga, att Pecksniff skapats
efter franskklassicismens psykologiska teknik i stället för efter
Shakespeares. Seth Pecksniff har bara en egenskap. Han är
hycklare, i grunden en egoistiskt beräknande, liderlig och
lågsinnad skälm, som ger sig ut för att vara ädelmodig,
religiös och moralisk. Det är en gestalt av samma sort som
Molières Tartuffe eller Harpagon. Harpagon är ju inte ging
på vanligt sätt; han är girigheten själv. Allt vad han säger
och gör andas girighet. Han utövar girigheten nästan som
en konst. Detsamma gäller om Pecksniffs hyckleri. Allt om-
kring honom blir som han själv falsk moralisk rättfärdighet,
hans döttrar Mercy och Charity och till och med hans häst,
som alltid är belåten med sina egna prestationer. Inte bara
Pecksniffs anletsdrag utan hela hans kropp utstråla hyckleri:
”Till och med Pecksniffs hals var moralisk... den låg där
så ljus och skägglös mellan de två stela kragsnibbarna. Den
tycktes säga på mr Pecksniffs uppdrag: ’Här finns intet
bedrägeri, mina damer och herrar, här härskar frid. Helig
stillhet är omkring mig.’” Dickens fortsätter med att skildra
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
