Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julberättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julberättelserna
hans ögonbryn och hans borstiga haka . .■. Sin egen låga tem-
peratur spred han omkring sig vart han kom. Under röt-
månaden avkylde han sitt kontor till frysköld, men gjorde
det inte en grad varmare vid jultiden.” De absurda detaljerna
skänka Scrooge fantastiskt liv, men inte så mycket realitet att
han verkar som en riktig människa. Men Dickens gör honom
inte till något odjur i människohamn såsom en del av sina
tidigare bovar. Han är halvt roande i sin envetna surmulenhet,
och man är från början övertygad om att han, innan julnatten
är slut, skall ha kommit på bättre tankar. Hans omvändelse
till en annan människa försiggår lika naturligt som då den
brummande jultomten räcker julklapparna åt barnen. Egent-
ligen blir man inte förvånad, då man på julaftonsmorgonen
ser honom gå in i en butik och köpa den jättelikaste kalkon
han kan få fatt i för att skicka den till sin stackars miss-
handlade bokhållare Bob Cratchit och sedermera festklädd,
nyrakad och vid strålande lynne gå hem till sin glade unge
systerson för att med sin glädje höja familjens jultrevnad.
Chesterton säger sig starkt misstänka, att han i hemlighet givit
bort kalkoner hela sitt liv.
Också de scener som Scrooge får se genom andarnas för-
medling, scener av glatt julfirande och scener av sorgligt
elände som han själv vållat, äro tecknade med en så lätt och
mjuk pensel, att de i grunden inte störa julstämningen utan
bara fylla den med en blandning av trevnad och vemod.
Mästerligast av allt i denna julberättelse är kanske själva
Londonatmosfären som omsveper det hela: kall, dimmig, men
värmande i sin kyla, tindrande i sin disighet. I mitten av
berättelsen finnes en liten skildring av en gata i City, som
i några få rader samlar just de stämningskontraster som hela
berättelsen bygger på: ”Husgavlarna sågo svarta ut, fönstren
ännu svartare och stucko av mot det släta, vita snötäcket på
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
