Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julberättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julberättelserna
rätt har Dibelius kallat den lilla berättelsen för ett kom-
pendium av Dickens’ hela produktion. Men på samma gång
är den enhetligare än något annat han skapat. Hans styrka
låg i allmänhet ej i begränsning, konstnärlig behärskning och
måtta. Nästan alltid blir något parti av hans verk alltför
framhävt på bekostnad av det övriga. Nästan alltid träder
någon person eller någon händelse ut ur ramen, ofta just
genom sina konstnärliga förtjänster. Det är kanske första
gången i En julsång på prosa han fullkomligt förmått hålla
sitt ostyriga diktargeni i tygeln, underordna detaljerna under
helhetsintrycket. Han har varit helt fylld av uppgiften att
framför allt ge verklig julstämning, ett ackord av idyllisk ro
och försonlig livssyn.
En engelsk litteraturhistoriker har sagt, att En julsång på
prosa är lika enkel i sin romantiska kontur som en av Ander-
sens små sagor (som Dickens vid denna tid icke kände till).
För en nordisk läsare blir denna jämförelse alldeles ound-
gänglig. Dickens har denna gång kunnat få den minutiösa
artistiska fulländning över sitt verk som annars sällan faller
på de stora berättarnas lott. Ser man närmare efter hur detta
uppnåtts finner man, att Dickens nöjt sig med att skissera
i sådana fall där han annars brukade utförligt måla.
Personteckningen är delvis stiliserad liksom i karakteri-
stiken av Pecksniff, men den är stiliserad på ett annat sätt,
man skulle vilja säga i barnteckningens maner. Dickens för-
söker inte att göra gamle Scrooge åskådlig för läsaren med
samma medel som han begagnat i sina tidigare romaner. Det
heter om honom att han är kall som järn, hård som flinta,
dolsk och sluten. ”Den invärtes kölden förstelnade hans gamla
drag, gjorde hans spetsiga näsa ännu spetsigare, skrynk-
lade hans kind, gjorde hela hans kropp styv och stel, hans
ögon röda, hans tunna läppar blå och visade sig i hans huvud,
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
