Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandsresorna och Dombey och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utlandsresorna och Dombey och Son
drunknat i det vimmel av karaktärer och situationer som han
trollat fram.
Dombey och Son är alltså den första roman, där Dickens
verkligen gör allvar av sin avsikt att åstadkomma en enhetlig
intrig och genomföra en enhetlig grundtanke. Episoderna äro
inte införda av någon oemotståndlig berättarlust: de behövas
för att förklara och motivera huvudhändelserna. Personerna
supplera varandra och belysa varandra. I olika nyanser
varieras ständigt samma grundmotiv: stolthetens och den
omänskliga högdragenhetens tragiska följder.
Något måste gå förlorat vid en sådan omläggning av
Dickens’ arbetssätt, åtminstone vid det första försöket. I Dom-
bey och Son ha särskilt karaktärerna blivit lidande på det.
Intrigen är för första gången hos Dickens rimlig. Att ägaren
av ett stort affärshus såsom Dombey betraktar alla andra
människors angelägenheter i ljuset av denna affärs utveckling
är fullt begripligt och skulle verka ännu mera självfallet, om
Dickens verkligen förmådde att teckna Dombey just i hans
egenskap av affärsman. Det är också begripligt att han
längtar efter en son som fortsättare av firman, att han för-
summar sin förstfödda dotter och snedvrider sin sons fysiska
utveckling genom de alltför tunga krav som han ställer på
honom. Den lillgamle Paul Dombeys barndomsmartyrium ut-
målas med för mycket sentimentalitet, och det fordom så
beundrade parti, som lyriskt beskriver hans död, kunna vi
numera inte riktigt uppskatta. Men Paul Dombeys korta
levnadssaga är i sig själv gripande och berättad med stor
konst. I sin skildring av ett barns lidande under de vuxnas
oförstående har Dickens föregripit sin följande roman David
Copperfield. Av särskilt intresse är att han här — omärkligt
för publiken — fört in ett stycke av sin egen barndoms-
historia. Han låter Dombey skicka sin lille son, som blivit
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
