Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
skulle komma att bli. Men tack vare detta kan han bjuda
läsaren på ett strålande inledningskapitel. Det är scenen vid
den nyfödde lille David Copperfields vagga, då hans unga
mor, sedan sex månader änka, får besök av hans fars tant
Betsey Trotwood, som efter några bryska repliker försvinner,
förargad över att den nyfödde inte blivit en flicka, som kan
bära hennes namn. Hon skall först dyka upp på nytt i det
tolfte kapitlet, då David tar sin tillflykt till henne. Man får
här bara se en glimt av den temperamentsfulla och man-
haftiga damen, som står i kontrast till Davids blonda och
milda mor.
I detta kapitel har David berättat vad han hört, men redan
i andra kapitlet bygger han sin skildring uteslutande på sina
minnen från den spädaste barndomen. Det är första gången
som Dickens i sin romandiktning begagnar jagformen, och
han gör det med en otrolig virtuositet. Det är inte såsom
ofta i dylika romaner bara en tom form utan verkligen ett
försök att locka fram ungdomsminnena ur deras halvför-
gätna vrå.
Dickens börjar med att säga, att minnet hos oss kan gå
tillbaka mycket längre än vi förmoda, att iakttagelseförmågan
hos mycket små barn är märkvärdigt skarp och noggrann,
en förmåga som de vuxna snarast synas ha förlorat eller bara
fått behålla i förminskad gestalt. Genom Forster veta vi att
Dickens ansåg sig minnas vad som hänt honom vid två års
ålder, och de första sidorna av det andra kapitlet gå tydligen
tillbaka till de allra första levnadsåren, då alla avstånd i huset
förefalla så hisnande stora, alla mörka skrubbar så skräm-
mande, de år då hela världen för David Copperfield represen-
teras av familjens lilla lanthus och hela mänskligheten av den
bleka modern med hennes vackra hår och ungdomliga gestalt
och av barnjungfrun Clara Peggotty med hennes röda kinder
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
