Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
och hennes svällande figur, som alltid vid varje kraftigare
rörelse kommer ett helt batteri av knappar och knappnålar
att flyga ut ur hennes klänningsliv. Vi få följa gossen i kyrkan,
där han under förtvivlade försök att hålla sig vaken under
gudstjänsten låter ögonen glida till en pojke på gången som
gör grimaser åt honom och sedan låter dem följa solstrimman
som silar in genom vapenhuset och den öppna ingångs-
portalen, där han ser ett får som kommit vilse och håller på
att kliva in i kyrkan. En afton några år senare läser den lille
David vid skenet av en vaxljusstump om krokodiler för den
andäktigt lyssnande Peggotty, som har en dunkel föreställ-
ning att de äro en köksväxt. Han är så sömnig, att han håller
ögonlocken öppna med pekfingrarna och stirrar på henne
under det att hon sväller för hans sömniga blickar och blir
jättelikt stor. ”Jag var trött vid att läsa och dödligt sömnig,
men som jag såsom en stor ynnest hade fått lov att vara uppe
till dess min mor kom hem från en granne där hon tillbragte
aftonen, ville jag hellre dö på min post än gå och lägga mig.”
För att hålla sig vaken låter han sina blickar oavlåtligt irra från
det ena föremålet till det andra: vaxljusstumpen som Peggotty
vaxar tråden med, mässingsfingerborgen på hennes finger
och den lilla syasken med skjutlock där S:t Pauls katedral
är avmålad med rosenröd kupol. ”Jag kände mig så sömnig
att jag visste att om jag bara ett ögonblick upphörde att se
på någonting skulle det genast vara förbi med mig.”
Kanske finns det intet så förtrollande i hela David Copper-
field som denna skildring av de allra första barndomsminnena
i bokens andra kapitel. Den återger en period som för alla
barn gestaltar sig ungefär lika och som då vi skåda tillbaka
får över sig en slöja av sömn och dröm alldeles som i Dickens’
skildring.
Samma kväll som lille David läser om krokodilerna för
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
