Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
Peggotty råkar han för första gången sin blivande styvfar,
mr Murdstone. Denna figur har inte någon motsvarighet
i självbiografien, men Dickens skildrar honom med en åskåd-
lighet som gör honom intensivt levande för läsaren. Lille
David får följa med honom på en ridtur och sitter framför
honom på sadelknappen men kan inte låta bli att vända sig
om och se honom i ansiktet: ”Han hade det slags svarta,
grunda ögon — jag saknar ett bättre ord för att beteckna ett
öga som det inte finns något att se in uti — vilka då de icke
betrakta något visst föremål till följd av någon särskild ljus-
brytning synas ett ögonblick vanställas av ett skelande... .
Någonting fyrkantigt i den nedre delen av ansiktet och de
prickiga spåren av det starka svarta skägg, som han varje dag
rakade mycket nära, erinrade mig om det vaxkabinett som
för ett halvt år sedan hade visats i vårt grannskap.”
Jag har anfört denna beskrivning, därför att den belyser
den utveckling som Dickens gjort som personskildrare sedan
Pickwickåren. Han hade då ofta gripit till karikatyrmaneret
och utförligt beskrivit besynnerliga dräkter och groteska åt-
hävor för att få sina personer riktigt levande. I viss mån har
hans porträtteringskonst blivit mera diskret och på samma
gång mer träffsäker. Den skelande blicken ur de mörka, en
smula skimrande ögonen, intrycket av vaxkabinettsfigur i det
strama ansiktet med dess svarta skäggbotten, allt detta ger
med ett enda slag hela mr Murdstones själsliv, hans omänsk-
liga, hjärtlösa kyla, hans strama och oförstående väsen som
isar ner allt’ som kommer i beröring med honom. Han
skrämmer utan att på något sätt vara överdriven. Den scen
där han piskar upp den lille David och där denne biter honom
tvärsigenom handen — ”jag skär ännu tänderna när jag
tänker på det” — denna scen verkar i all sin enkelhet full-
komligt skräckinjagande.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
