Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
Det är intressant att jämföra denna realistiska skildring arv
mr Murdstone med ett porträtt längre fram i boken, den
berömda introduktionen av styckets bov, den ormaktige, slem-
mige bokhållaren Uriah Heep i femtonde kapitlet: ”En röd-
hårig person . . . vars hår var klippt så kort som den kortast
skurna åkerstubb, som knappast hade några ögonbryn och
alls inga ögonhår samt ögon av en rödbrun färg, vilka till
den grad saknade skydd och skugga att jag erinrar mig att
jag undrade hur han kunde sova. Han var högaxlad och
knotig, klädd i en svart, ända upp till hakan hopknäppt
rock med en vit halsdukstrasa samt hade en lång skelettartad
hand, som särskilt fäste min uppmärksamhet under det att
han stod vid hästens huvud och såg upp till oss i schäsen.”
Han tar hand om den ponny som David Copperfield kommit
körande med, och David kommer ihåg att han sett hur
Uriah ”andades in i hästens näsborrar och därefter betäckte
dem med sin hand, som om han sökte att på något sätt för-
häxa den”.
Dibelius framhåller det sagoaktiga i en teckning sådan som
den av Uriah Heep, och detta är riktigt, särskilt om man sedan
iakttar hur Dickens utvecklar figuren, låter honom ljudlöst
tassa runt och dyka upp, där man minst väntar honom. Men
han är dock vida mer realistisk än Dickens’ tidigare fantastiska
figurer. Det lider intet tvivel om att Dickens i David Copper-
field kopierar drag från levande personer för sina skildringar.
Sådana detaljer som mr Murdstones skelande eller Uriah
Heeps behandling av hästen kunna inte vara uppfunna; de
måste vara direkt iakttagna och skarpsynt utnyttjade för att
ge klaven till en persons väsen. Forster berättar, att Dickens
under publiceringen av romanen fick ett brev från en kvinna,
som han porträtterat alltför närgånget i den otäcka dvärgin-
nan Mowcher och som blivit upprörd. Dickens svarade ur-
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
