Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
med tillhjälp av de av Forster in extenso meddelade anteck-
ningarna. I mängt och mycket ha dessa utan större föränd-
ringar flyttats över i romanen. Men i motsats till vad man
skulle ha väntat sig verkar skildringen av Davids arbete med
att skölja buteljer mindre upprörd än Dickens’ av sitt eget
slaveri med blanksmörjburkarna. Delvis beror detta på att
Dickens som diktare är mer lagd för en humoristisk upp-
fattning av det upplevda än som självbiograf. Det talas visser-
ligen om hur den lille gossen blandar sina tårar med det
vatten som han sköljer buteljerna med och hur han känner sig
förnedrad av det nya umgänget med andra fabrikspojkar.
Men Dickens går rätt flyktigt förbi dessa nedtryckande epi-
soder och upptar i stället med förtjusning en del av de lustiga
anekdoterna från självbiografien. Till exempel hur den lille
parveln en dag kommer in på ett värdshus och, stolt över att
ha en sparad slant i fickan, vid skänken beställer ”ett glas
av ert bästa ert allra bästa öl”. Han blir beskådad och
utfrågad av värdfolket och till sist då han fått ölet, som han
misstänker inte varit deras starkaste, vid avskedet ytterligare
trakterad med en moderlig kyss av värdinnan.
Vad som framför allt ger detta kapitel dess humoristiska
glans är att vi först här göra bekantskap med mr Micawber,
som infinner sig i vinhandeln och på ägarens begäran låter
David hyra ett rum hos sig. Sedan får David hastigt nog
pantsätta först den ena och sedan den andra av sitt värdfolks
tillhörigheter och till sist se allt bohag sålt på exekutiv auktion
och familjen överförd till bysättningshäktet King’s Bench,
där han också besöker dem. Det var ju under Dickens’ arbete
på fabriken som hans föräldrar bysattes i Marshalsea, och
den lille Charles fick alldeles som David Copperfield dela
sin tid mellan fabriksarbetet och besök på bysättningshäktet.
Hans far levde ännu, då han började romanen, men dog
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
