Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
luktförnimmelser som vävas samman till en förtätad stäm-
ning. Och man får knappast i hela boken något mer intensivt
intryck av Yarmouth än i ett av de första kapitlen, där det
heter: ”Jag vet inte varför ett obetydligt slags intryck skall
fästa sig mer vid ett ställe än vid ett annat, men jag tror att
det går de flesta på samma sätt i synnerhet i fråga om barn-
domsminnen. Jag kan aldrig höra eller läsa namnet Yarmouth
utan att jag kommer att tänka på en bestämd söndagsmorgon
på stranden medan klockorna ringde till gudstjänst, lilla
Emily lutade sig mot min axel, Ham lättjefullt kastade stenar
i vattnet och solen långt ute på havet bröt fram genom den
täta dimman och visade oss skeppen, som sågo ut som sina
egna skuggor.” Man får gå ända fram till impressionistisk
litteratur för att finna en helgdagsstämning, framtrollad med
så begränsade medel.
Dessa första elva kapitel bilda en enhetlig liten roman för
sig själv, kanske det ypperligaste i hela den ypperliga David
Copperfield. I någon mån har Dickens själv ett intryck av
detta och förser det elfte kapitlet med ett halvt vemodigt
slutord: ”Då mina tankar nu vända tillbaka till denna min
ungdoms långsamma vånda, undrar jag hur mycket av de
historier som jag diktade om dessa människor nu hänger kvar
som en dimma av fantasi över vad som jag tydligt kommer
ihåg. Då jag beträder den gamla marken förundrar jag mig
icke över att jag tycker att framför mig går en liten oskyldig,
romantisk gosse som jag känner medömkan med, en liten
gosse som skapar sig sin fantasivärld ur sådana sällsamma
erfarenheter och smutsiga ting.” Dessa avslutningsord äro
på samma gång en bekännelse om hur självupplevat det nyss
skildrade varit och hur mycket som redan i barndomen
utbroderats i fantasien. Under fortsättningen av romanen
förflyktigas alltmer denna känsla av intensivt upplevat och
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
