Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
fort han trodde att den stora publiken inte kunde ana rätta
sammanhanget blev det oemotståndligt för honom att fa
berätta det.
Lika levande som Dickens skildrar dylika upplevda till-
dragelser förmår han återge händelser som inte ha någon
motsvarighet i självbiografien. Så till exempel hur David
Copperfield i skolan mottar underrättelsen om moderns död.
Han är förkrossad och inser genast sin förlust. Men på samma
gång framträder hans barnsliga koketteri med sorgen: ”Jag
steg upp på en stol då jag blev ensam och såg mig i spegeln
för att se hur röda mina ögon voro och hur sorgset mitt
ansikte såg ut.––––– Jag vet också att jag tyckte att min
sorg gav mig en viss värdighet bland de övriga pojkarna
och att jag liksom kände mig upphöjd i min sorg... När
jag såg dem titta ned på mig från fönstren, då de gingo
upp till sina klassrum, förekom det mig som en utmärkelse
och jag såg mera dyster ut och gick mera långsamt. Då
skoltimmen var förbi och de kommo ner och talade vid
mig, tyckte jag rentav att det var vackert av mig att jag
inte var högfärdig mot någon av dem utan behandlade dem
som förut.”
Ett genomgående drag i David Copperfields tidigare del
är att dessa barndomsminnen inte så mycket knytas samman
med bestämda händelser utan med stämningar av ett sam-
mansatt slag. Så till exempel skildras moderns begravning
i dessa rader: ”Om begravningen hade ägt rum i går skulle
jag inte ha kunnat mer tydligt erinra mig den. Själva luften
i helgdagsrummet, då jag trädde in genom dörren, den klara
elden, vinets skimmer i karaffen, monsterna på glas och tall-
rikar, den svaga, angenäma doften av bakverk, lukten från
miss Murdstones klänning och våra svarta kläder. Det är
som vi se skenbart disparata sinnesintryck med hörsel- och
11 Lamm Dickens och hans romaner 161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
