Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Copperfield
ning, sin oblidkeliga uppriktighet och sin orubbliga själs-
styrka inte så litet förebådar det senare århundradets många
gestalter i samma stil. Hon har en del excentriska sidor, men
de vittna snarare om personlig originalitet än om avancerade
åsikter.
Med sin böjelse att ställa supplerande figurer vid sina
huvudpersoners sida har Dickens försett henne med ett besyn-
nerligt sällskap, den halvt svagsinte mr Dick, vars burdusa
och oväntade infall hon inbillar sig själv och andra vara
snilleblixtar. Han är ett bevis på det outrotliga intresse som
Dickens alltid hade för sinnesrubbade personer men knappast
mer än en roande typ. Vad man mest kommer ihåg av honom
är den inlaga som han ständigt arbetar på men aldrig lyckas
få färdig, därför att han alltid på ett eller annat sätt fastnar
i hänsyftningar på den halshuggne Karl I:s huvud. Denna
lyckliga idé hade Dickens först kommit pa, sedan manu-
skriptet till detta kapitel var färdigt. Av de andra nya figurer
som komma in med Doverepisoden är den förnämste den
djävulske bokhållaren Uriah Heep. Det är en karaktärsteck-
ning av någorlunda samma art som Pecksniff i Martin
Chuzzlewit, alltså med ett enda starkt framhävt drag. Heep
är hycklare som Pecksniff men mer naturlig därför att
hans hyckleri tar formen av att han med alla medel söker
tränga sig fram med den mest krypande servilism och under
ständigt bedyrande att han är en ringa person, vilket som
ett eko upprepas av hans mor, en kompletteringsfigur till
honom.
Fastän Uriah Heep från början är mer rimlig än Peck-
sniff roar han dock mindre. Just till följd av bristen på
överdrifter blir han en smula stereotyp och till sist också
mer bovaktig än som egentligen är förenligt med karaktärens
grundteckning.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
