- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
174

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

David Copperfield
sorg och förkrosselse driva sig ända därhän att han (som
jag själv märkte genom ett skrik av hans hustru) gjorde
rörelser mot sig själv med en rakkniv. Men inom en halv
timme kunde han blanka sina skor med den största omsorg,
gnolande en melodi med en ännu förnämare min än någon-
sin. Mrs Micawber var lika elastisk. Jag har sett henne
svimma vid besök av skatteindrivaren klockan tre och klockan
fyra äta griljerade lammkotletter och dricka varmt öl (en
måltid som hade blivit betald med pantbankslån av två te-
skedar).”
Det är två saker som göra mr Micawber och hans lika-
sinnade maka till segrare över livets vedervärdigheter: de
möta dem med en viktighet som ej står i proportion till deras
betydelse och förlora därför aldrig sin självaktning, och de
ha i högre grad än andra dödliga förmågan att slå om från
sorg till glädje, vad Dickens kallar deras elasticitet. Deras
komik ligger i att de ta allting tragiskt eller högtidligt, deras
allmänmänsklighet i att de i brist på annan föda mätta sig
med stora ord, ädla känslor, upphöjda tårar. Liksom alla
andra stora Dickensgestalter spela de en roll, men inte en
främmande roll utan sin egen. Samma roll som vi själva
ertappa oss i, då vi inför relativt obetydliga lidanden jaga
upp oss till stor förtvivlan eller på grund av lika obetydliga
glädjeämnen bli extatiskt lyckliga. Denna inre likhet med
Micawberfiguren känna alla, och den erfor också författaren.
Jag vet inte några andra exempel på att Dickens brukat under-
teckna med sina hjältars namn. Men då han någon gång
skrivit ett brev, som han vid genomläsning funnit överdrivet,
brukade han till sina vänners förvåning underskriva det med
”Eder förtvivlade Wilkins Micawber”.
Jag har i det föregående talat om makarna Micawber som
en gemensam karaktär, och egentligen äro de det också.
174

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free