- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
183

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bleak House och Hårda tider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bleak House och Hårda tider
Dickens en lång förklaring med modellen, som tycks ha ut-
fallit till belåtenhet, eftersom Leigh Hunt fortsatte att med-
arbeta i Dickens’ tidskrift Household Words. Då skvallret
alltjämt sysselsatte sig med denna Dickens’ indiskretion, blev
han efter Leigh Hunts död tvungen att göra en offentlig
deklaration i sin tidskrift All the Year Round. Forster och
en annan vän hade redan vid genomläsandet av manuskriptet
varnat honom, och Dickens hade gjort en del småändringar
men i det hela behållit figuren. För en nutida läsare är det
mycket svårt att tillägna sig engelska kritikers uppfattning att
Harold Skimpole är en av fläckarna i romanen. Kanske har
Dickens aldrig så åskådligt skildrat en människa.
Harold Skimpole är parasit hos sin jämnårige vän Jarndyce,
och det är ur hans mun vi först få höra en karakteristik av
honom. Han är ”ett fullkomligt barn i menlöshet, friskhet
och entusiasm och i en ädel, oskyldig olämplighet för alla
världsliga ting”. ”Musiker, amatör, kunde ha varit en man
av facket, men han har varit olycklig i sina affärer, i sina
företag och i sin familj utan att han har bekymrat sig om
det — han är ett barn.”
Då Esther Summerson först råkar Skimpole blir hon så
intagen, att hon blygt låter plocka sig på den lilla summa hon
äger för att rädda honom från bysättningshäktet. Han har
ett fint ansikte och en mild stämma, oordnat hår och fladd-
rande, lös halsduk, ”såsom jag sett artister måla sina egna
porträtt”. Han liknar mer en ung man på förfall än en väl-
bevarad äldre gentleman. Helst sitter han vid pianot och
berättar under tiden, alltid om sig själv. Hans olycka har
varit, att han aldrig haft sinne för tid och aldrig sinne för
pengar. ”Hur kan jag betala? Jag har aldrig några pengar,
och om jag också hade pengar, förstår jag mig inte på dem.
Antag att jag frågar en man hur mycket, antag att mannen
183

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free