Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bleak House och Hårda tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bleak House och Hårda tider
med maskiner och höga skorstenar, med en svart kanal, pur-
purfärgad av illaluktande vätskor, och med maskinkolvar, som
entonigt gå upp och ned ”likt huvudet på en elefant i ett
tillstand av melankoliskt vansinne”. Breda gator, alla lika
varandra, smala gator som också likna varandra, bebodda
av människor som också likna varandra, som gå ut och in
på samma klockslag för att sysselsätta sig med samma arbete
dag ut och dag in. Alla stadens offentliga byggnader äro lika-
dant målade. Fängelset kunde ha varit sjukhus, sjukhuset
kunde ha varit fängelse, rådhuset kunde ha varit ettdera eller
bägge delarna. Då det är hett, tycks hela staden stekas i olja,
och dess arbetarkvarter likna en onaturlig familj vars med-
lemmar trampa och klämma ihjäl varandra.
Som en symbol för detta inferno, där allt mänskligt liv
grusas till kolstybb, står den rike Bounderby. Han är karak-
teriserad med samma teknik som Gradgrind men med större
kraft och konsekvens och förebadar de brutala industrimagna-
ter, som sedermera naturalismen, framför allt Zola, skall
teckna. ”En grovt byggd, högröstad man med stirrande blick
och metallklingande skratt, en man skapad av något slags
grovt material som tycktes uttänjt för att få honom så kolossal
som han var. En man med stort huvud, klumpiga drag, upp-
svällda ådror vid tinningarna och så stramt skinn i ansiktet
att det tycktes hålla ögonen öppna och dra upp ögonbrynen
i höjden. Han är en selfmade man som ständigt skryter med
sin hårda barndom: ”Jag hade inte en sko på min fot — och
vad angår strumpor kände jag inte ens namnet på sådana
plagg. Om dagen höll jag till i ett avloppsdike och om natten
i en svinstia: på så sätt firade jag min tionde födelsedag.
Inte för att det var något nytt för mig för resten, ty jag föddes
i ett dike.” Hans mor, som sitter inom lås och bom, hade
överlämnat honom åt hans mormor, ”den elakaste och värsta
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
