Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomsåren och de
sisla romanerna
Av Dickens’ tre sista romaner har i allmänhet Great
Expectations räknats som den främsta. I varje fall är den
säkert den mest personliga, och man tycker sig kunna följa
impulserna till den långt tillbaka. Dickens skrev till Forster
âr 1855, då han just stod pä väg att resa till Paris: ”Jag
känner mig i ett upplösningstillstånd–––––- frön till nya
böcker virvla som dammkorn i den orena luften, olyckor av
äldre slag hota att omhölja mig. Hur kommer det sig att då
jag är nedslagen jag liksom den stackars David förkrossas
genom saknad av en lycka som jag gått miste om i livet, av
en vän och följeslagare som jag aldrig fått.”
Denna känsla finnes beskriven redan i David Copperfields
skildring av sitt första äktenskap. Att Dickens tar upp den
på nytt beror naturligtvis på hans smärtsamma medvetande
om vad äktenskapet berövat honom; det är också i det sam-
manhanget brevet citeras av Forster. Men man tycker sig på
samma gång skönja den första konturen till den nya jagroman,
som han fem år senare skulle skapa med full avsikt att åstad-
komma en vemodig pendang till David Copperfield.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
