Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomsåren och de sista romanerna
I viss män har Lysande utsikter motsatt tendens mot David
Copperfield. Dess hjälte, berättaren, anser det vara sin olycka
att han ryckts bort ur sin naturliga miljö genom de ”lysande
utsikter” som öppnats för honom av en okänd välgörare.
I stället för att leva kvar i den lilla småstaden som lärling
hos sin svåger, den präktige smeden Joe Gargery, far han till
London för att uppfostras till gentleman. Han får dyra vanor
och blir inbilsk och hjärtlös mot sina gamla vänner. De
stora framtidsförhoppningarna brista som såpbubblor, och
vid slutet av romanen är han lika fattig som förut och får
resignera på en kontoristplats med utsikt att bli delägare i en
liten firma.
I det ursprungliga slutet, som återgivits av Forster, lät
Dickens sin hjälte också gå miste om sin ungdomsälskade
Estella. Emellertid fick Bulwer läsa romanen, innan den kom
ut, och förmådde Dickens till en happy end i hans vanliga stil.
Grundstämningen i romanen är egentligen ganska mörk
och präglas av det missmod som gripit Dickens på höjd-
punkten av hans världsberömdhet. Han avundas de stilla
i landet som få leva i ostörd lycka utan att dras in i världs-
vimlets frestelser.
Dickens, som påbörjat romanen som en kort berättelse,
skrev till Forster att han, innan han författade den, läste om
David Copperfield för att vara säker om att inte upprepa sig
själv. Denna rädsla antyder att han också här hämtat stoff
från sitt eget liv. Då vi inte veta något mer om Dickens’ barn-
dom än vad han själv berättat i David Copperfield och dess
självbiografiska förlaga, är det vågsamt att komma med hypo-
teser. Det finns en underton av personlig besvikelse i Lysande
utsikter, som inte kan avfärdas som sentimentalt självmed-
lidande.
Av somliga sättes denna roman närmast efter David Copper-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
