Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomsåren och de sista romanerna
field. Denna värdering härrör från Dickens själv, som ut-
talat den till sin son Henry. Man kan ifrågasätta om den är
berättigad. Som Dickens i ett brev förberedde Forster på,
saknar romanen komiska personer annat än bifigurer. Sådana
humoristiska glansscener som finnas i Lilla Dorrit och seder-
mera i Dickens’ sista fullbordade roman, Our Mutual Friend,
möter man knappast här. Men Lysande utsikter har en ovan-
ligt fast sammanhållen och koncentrerad huvudintrig, som
visserligen i och för sig inte är rimligare än Dickens’ tidigare
men ändå fängslar läsarens intresse från början till slut. Den
innehåller en besk samhällssatir, som kommit Chesterton att
förlikna den vid Thackerays romaner. Denna likhet förefaller
dock att vara ganska ytlig, och i det hela taget är Lysande
utsikter mer besläktad med den kriminalroman med en härva
av avslöjade hemligheter, som vid denna tid kommit på modet.
Fordringar på realistisk miljöskildring hade redan fram-
ställts på den tid då romanen skrevs, hösten 1860. Betecknande
är att Dickens för att kunna skildra en spännande båtfärd
i slutet av romanen för en dag hyrde en ångbåt och i sällskap
med ett antal vänner företog en färd från Blackwell till
Southend. Men fastän denna färd också givit stoff till även-
tyren på Themsen i Our Mutual Friend, bör man inte vänta
sig alltför stora resultat av denna Dickens’ experimenterande
teknik, som i någon mån föregriper Zolas.
Den korta berättelse, som föregått romanen och tyvärr är
förlorad, måste enbart ha innehållit historien om den tack-
samme före detta straffången. Lille Pip möter på en enslig
myr en förlupen straffånge, som avtvingar honom hans klena
matsäck. Genom hotelser förmår han sedan gossen att i sin
systers skafferi stjäla litet mat och brännvin och bära ut till
honom, där han håller sig gömd. Pip är också närvarande,
då han återinfångas av polisen. Men fången förstår att den
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
