Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomsåren och de sista romanerna
barnskara, aldrig nått sin ärelystnads anspråkslösa mål att
få gå klädd i en omgång nya kläder, hatt och skor däri
inberäknade.” Denne Reginald Wilfer, bokhållare i en drog-
firma, vill högst ogärna vidkännas sitt förnamn, som tycks
honom alltför övermodigt, och undertecknar alltid bara med
”Er tillgivne R. Wilfer”. Han ser ut som en fullvuxen och
luggsliten kerub och blir på grund av sitt knubbiga och men-
lösa yttre alltid behandlad med nedlåtande, om man inte helt
och hållet negligerar honom. ”Så gossaktig var han till ut-
seendet, att om hans forne lärare mött honom på Cheapside
skulle han kanske inte kunnat motstå frestelsen att ge honom
ett slag med käppen. Han var kort sagt den traditionelle
keruben ... en smula gråhårig med linjer av sorg i sitt anlete
och utpräglat insolvent.”
Genom kontrasternas lag har han blivit gift med en maje-
stätisk kvinna, som behandlar honom och alla andra med den
största högdragenhet. Av familjen får man endast se två
döttrar, varav den ena är Bella. De övriga barnen äro ute
i världen och sägas vara så många, att då händelsevis ett av
dem kommer för att hälsa på honom ”tycktes R. Wilfer van-
ligen efter en stunds huvudräkning säga till sig själv: Å, det
är nog ett av dem, innan han högt tilläde: Hur står det till,
John eller Susan allteftersom det passade.” Denne Reginald
Wilfer är den siste i raden av de stora Dickensporträtt, som
äro så levande att man varje ögonblick väntar att de skola
stiga ut ur ramen. Man har många gånger senare sökt göra
efter figuren men utan att nå upp till förebilden.
Bokens händelser, i sig själva osannolika, få också verklig-
hetsprägel och bli roande, då man ser dem avspeglade i den
wilferska familjekretsen, där hustrun alltid kommer med sar-
kastiska eller gravitetiska reflexioner, under det att hennes
stackars toffelhjälte till man undergivet och hjälplöst fogar
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
