Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alderdomsåren och de sista romanerna
anläggningar av järnvägslinjer som just dâ pågingo. Men
riktigt hade Dickens aldrig kunnat försona sig med det nya
fortskaffningsmedlet. Just vid den tid, då han var sysselsatt
med författandet av Vår gemensamme vän, hade han varit
med om en järnvägskatastrof, där han hjälpt till vid rädd-
ningsarbetet och en bit av manuskriptet till romanen gått
förlorad.
Kanske är det detta som gör, att på ett ställe i Vår gemen-
samme vän ett järnvägstågs framfart genom London beskrives
som lika skräckinjagande som de förstörelsemaskiner våra
dagars krig skapat. Det rasslar fram mellan tak och ojämna
murar av hus som rivits för att man skall få plats med det.
Som en bomb susar det över floden och försvinner igen som
om det sprungit sönder i rök och eld, men bullrar kort därpå
åter ut över floden och går som en raket rakt mot sitt mål.
I all sin överdrift hör denna järnvägsbeskrivning till det
mest levande i denna roman, som annars synes skriven i trött-
hetens och resignationens tecken. Men också i detta svaghets-
tillstånd hade Dickens mer skapande fantasi än någon av hans
samtida och efterföljare.
Dickens’ uppträdande som professionell yrkesföreläsare
nådde sin höjdpunkt under samma tid som han skrev Vår
gemensamme vän, åren 1864—65. Han hade börjat att hålla
uppläsningar 1858, då hans äktenskap pinade honom. Forster
ansag denna verksamhet honom ovärdig och framkallad av
penningbegär. Men detta motstånd eggade bara Dickens. Han
visste att han var en ypperlig skådespelare och lärde sig utan-
till de dramatiska passagerna ur sina böcker med tonfall och
åtbörder. Publiken kom först av nyfikenhet och med en viss
misstro, men snart fyllde den alla salar och Dickens fick en
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
