Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomsåren och de sista romanerna
för att skildra en karaktär att utrusta honom med ett lyte,
en klumpfot, ett träben eller en röd näsa1. Silas Weggs träben
klapprar hela tiden utan att kunna avlocka en modern läsare
något skratt.
I denna roman saknar man inte heller de storstadsstäm-
ningar som vi känna frå Dickens’ tidigare verk. Utomordentlig
är en skildring av City en grå kväll, då människoströmmen
flödar ut som en skara fångar som lämnar ett fängelse, en
död stad med stängda packhus och kontor, där melankoliska
portvakter och gårdskarlar ensamma gå kvar och sopa bort
de sorgliga resterna av papper i rännstenarna och där ännu
sorgligare exemplar av människosläktet rota i högarna för att
hitta nagot som de kunna sälja. Tredje boken inledes med
en underbar tavla av en Londonmorgon i dimma. London
verkar då som ett sotigt spöke, som inte riktigt vet om det
skall vara synligt eller osynligt. Med matt och olyckligt sken
fladdra gaslågorna i butikerna, under det att solen bakom
dimmolnen ser ut som om den slocknat och bereder sig att
kall och platt sjunka samman. Hela luften är fylld av dunster
och ekar av det dämpade ljudet av vagnshjul.
Dessa Londonskildringar visa, att huvudstaden förändrat
sig sedan Pickwicks dagar och erdigt Dickens’ mening knap-
past till sin fördel. Det var sin ungdoms London han älskat
med de gamla värdshusen och diligenserna. Nu domineras det
av gasbelysningen och järnvägen. Man har påpekat att järn-
vägen blott omnämnes i en titelrubrik i Pickwick-klubben.
I Dombey och Son hade Dickens moderniserat miljön, skildrat
en järnvägsresa med alla dess olika förnimmelser och låtit
Carker ljuta en självvald död under ett expresståg. Detta
intresse för järnvägen sammanfaller med de feberaktiga ny-
1 Den röda näsan syftar naturligtvis på den odödlige pastor Stiggins
i Pickwick-klubben.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
