- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
94

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

Den av fantasien skapade och av känslan färgade bilden
äger redan i det inre föreställningens och
föreställningsförbindelsens form och står genom denna omedelbart i
samband med begreppets värld, ur vilken språket utgått.
Genom språket, orden, satsen, få föreställningarna yttre
självständighet. Det gäller för diktaren att närma det förra till
allt fullare motsvarighet mot de senare i deras rika
stäm-ningsmättade nyansering — en uppgift, som i verkligheten är
oändlig, men vari den litterära kulturens utveckling just
framträder, generation efter generation.

Diktarens språk är det omedelbara uttrycket för den
levande och rikt utpräglade inre bilden. Det är icke
själva upplevelsens omedelbara uttryck, ty, såsom jag ovan
anmärkt (s. 73), torde det alltid ligga en viss, om än kort,
tidsintervall mellan denna och den poetiska idéns gestaltning;
och i denna mening är det oriktigt att »intuitionen är
uttrycket» (»rintuizione è Pëspressione», Bened. Croce *)).
Men det upplevda når hos diktaren redan i det inre en
ob-jektivering, en viss gestaltning, och språkbilden kan då också
omedelbart framträda. Som grodd eller ferment torde
språket i en dikt skapas redan i »urformen»; sedan utbildas det
mer eller mindre hastigt i den följande gestaltningen. Detta
språkskapande framgår av en dels omedveten dels medveten
verksamhet. Men den yttre formen i en dikt kan redan vid
nedskrivandet vara fullt färdig och utpräglad, då hela
gestaltningsarbetet försiggått slag i slag och utan skissens
tillhjälp.

Det har ovan anförts att den primitiva människans
po-tentierade språk redan är poesi. Vilket språk är då
po-tentierat? I korthet sagt: det suggestiva, det som hos
den mottagande väcker samma stämning och föreställning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free