Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
över dess gestalter, det gäller framför allt senantikens, då
livssmärtans Antinoos-huvud blir det typiska uttrycket.. Men
också för den helleniska storhetstidens litteratur är det mörkt
viljestarka, det heroiska i lidandet ett utmärkande drag.
Greklands förnämsta hjältedikt, Iliaden, har betecknats som ett
tragiskt epos; och atridernas och labdakidernas sorgliga
släktsagor1) utgjorde den episka och framför allt den dramatiska
diktningens förnämsta ämnen. Inför lidandet och döden
stodo de antika folken utan förklaring, utan hopp, om än
den sanna storheten kunde »ända in i döden tänka seger»
(jfr V. Ekelunds Antikt ideal). I Achilles’ djupa vemod
kommer det fram, när han, som själv valt hjältedöden
framför ett liv utan ryktbarhet, vid Odysseus’ besök i Hades
(Odysséens 11 bok) av denne prisas lycklig, då han i livet
varit ärad som en gud och nu var en härskare i de dödas rike:
Sök ej att trösta mig över min död, du berömde Ulysses!
Hellre jag ute på landet som dräng ville slita för daglön
under en främling, som ingenting ärvt, och som hade det fattigt,
än gå härnere som drott över hädansomnade alla.
(Erland Lagerlöfs översättning.)
Denna vemodiga stämning ger också åt den elegiska
dikten ett rätt stort utrymme redan i den klassiska
litteraturen. Särskilt blev den utbildad hos romarne, där den
erotiska elegien företräddes av Catullus, Tibullus och Propertius,
under det att Ovidius i sina klagosånger besjöng saknaden
efter världshuvudstaden. Namnet på diktslaget kommer av
det elegiska versmåttet (distikon), och beteckningen utsträcktes
stundom med dettas användning till dikter av annan
stämning. Också moderna skalder ha upptagit denna form:
Goethe t. ex. i sina erotiska Romerska elegier; i vår litteratur
är B. E. Malmströms Angelika ett bekant exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
