- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
205

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1

205

Den lyriska konsten är således den mest direkt estetiska.
Språk och rytm karaktärisera omedelbart stämningen eller
den bild, varigenom denna uttryckes. Sammanknytningen
av mening och språkljud blir särskilt här av vikt och av
större vikt än i övriga diktarter. Och på samma gång
kommer också rytmen här starkast och rikast fram, följande känslans
vibrationer. Lyriken är även genom klangverkningarna den
mest musikaliska diktarten. Den stränga konstformen, versen,
som också är den mest ursprungligt estetiska, och som
omedelbart medför en idealisering och försätter på ett annat plan
än verkligheten, är för lyriken konstitutiv. En lyrisk dikt,
som berövas sin yttre språkform och iklädes en annan, går
därigenom miste om sin fulla verkan. Härigenom blir
lyriken, som dock är den mest universella (folkliga) konsten,
den till språkets och språkens gränser mest bundna; och
översättningar av lyriska dikter kräva största konstnärlighet och
även största kongenialitet. Därför riktar sig den lyriske
diktarens förmåga företrädesvis på formbildningen — i epik
och dramatik blir hans gestaltningskraft till stor del upptagen
av karaktärs-, situations- och handlingsframställning.

Lyrikens språk är klangfullt och rytmiskt men också rikt
och åskådligt. De stegrande figurerna kunna i vissa arter
av lyrik — högtidlighetsdiktning och även tankelyrik —
komma på sin plats; men de få icke bli ett löst påhäng.
Just där det gäller stämnings- och känslotoner, dunkla men
växlande i rik nyansering, måste metaforen träda till,
åskådliggörande och livande, och framför allt symbolen. Med
rätta har det sagts, att lyrikerns konst ofta framträder just i
skapandet av nya symboler eller i uppfriskandet av förut
uppfunna. Lyriken kan också framträda utan yttre
bildprakt, som vi se hos Goethe och hos Runeberg — vi läsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free