Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
t. ex. Ooethes Ober allen Gipfeln ist Ruh (. . . warte nur,
balde ruhest du auch). Men det ligger då i innehåll och
stämning en viss anknytning till det betydelsefullt mänskliga,
även om den icke framträder i en utvecklad symbol.
Det lyriska språket måste, då det uttrycker de finaste
inre rörelser, vara i särskild grad känsligt och nyanserat.
Men intet språkuttryck räcker till för de subtilaste
känslotonerna, diktaren kan endast tillnärmelsevis realisera sin
intention. I sin bok om Holger Drachmann (1909) betonar
Valdemar Vedel denna den moderna lyrikens karaktär: den
är skiftande och sammansatt, likt den moderna människans
själsliv, och full av bitoner bredvid huvudtonen; men Vedel
framhäver tillika att huru rikt skiftande diktspråket kan vara
hos en stor lyrisk skald, uttrycket dock ofta alls icke svarar
mot känslans djup och färg, och han fortsätter:
Det blir ju nödvändigt alltid så med lyriken som uttryck för
människosjälen, att den är en Beethovensk symfoni satt för ett
positivs klaviatur. 8—10 toner att variera och kombinera, där det
finns ett hav av ljud som vilja ha luft, en serie punktvisa
tangentljud — ordens trippande - där det, som skall meddelas, är en
flytande ström, och rimmens och rytmernas fattiga aritmetik, då vi
inne i oss ha en oändlig böljegång med många varandra korsande
strömmar och den mest sammansatta vågkrusning.
Den lyriska stillagen bjuder, såsom av denna
undersökning framgår, enhetlighet i stämningens grundton och som
följd härav korthet och koncentration, stark sammanknytning av
föreställning (idéinnehåll), bild och språkljud, klangrikedom
och rytmiskt förlopp i till stämningen avpassade versformer.
I lyriken står diktaren som mest självständig gent emot stoff
och behandlingssätt, här komma hans personliga drag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
