- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
219

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

man finner den både i den gamle Herodotos’ historieverk
(i inströdda episoder) och i de gammalindiska djurberättelser,
som upptagits i Pantschatantra. Sagan får, som vi nyss
sett, en utpräglad episk komposition och dess språk får
genom upprepningar och paralleliseringar en rytmisk hållning
(jfr ovan s. 143). Övergången till versformen ligger nära;
i synnerhet antager djursagan och fabeln gärna versens form,
och den kan utbildas till ett slags epos, såsom skett under
medeltiden med Mickel Räv (Reineke Vos). Också parabeln,
legenden och idyllen framträda än i prosans än i versens
form. Och prosan får en utpräglad rytmisk gestalt, när den
genomströmmas av en stark lyrism - lyriken själv, som i
regeln använder versen, kan ju någon gång begagna (rytmisk)
prosaform. Episka verk, som äga en dylik »poetisk prosa»,
framkommo först med 1700-talets patetisk-sentimentala
riktning; sådana äro Ossianssångerna (där språket övergår till
vers), till en del Rousseaus La nouvelle Héloise och
Chateaubriands Martyrerna. Men den lyriska prosan blir lätt
gestaltlös. Den fasta kompositionen trivs bättre med den lugnt
framflytande, rent episka prosan, vilket emellertid icke hindrar
att även där rytmiska partier kunna förekomma.

Men prosans och versens form betingar var för sig eller
rättare betingas av en särskild hållning i epiken, som
sammanhänger med ämnesval, stämning och kompositionssätt —
det blir närmast och i allmänhet en idealare hållning i
versepiken än i roman och novell. I den förra kan
kompositionen vara lösare. Prosakonsten, som icke så som
versepiken kan leva på den yttre formen, fordrar strängare
sammanknytning och även intressantare innehåll. Ett versepos,
som översättes på prosa, förlorar fullständigt sin karaktär,
och en prosaberättelse, som transponeras till vers, blir något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free