- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
225

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225

vägande på privatlivets område, även om personerna äro
kungliga.

Medeltidens romantiska ämnen upptogos i Italiens
renässansepos: Bojardo skrev om den Förälskade Roland och
Ariosto följde med sin (av svartsjuka) Rasande Roland, vilken
bildar höjdpunkten av den italienska epopéen.
Händelseserien utvecklas i det hela både med raskhet och klarhet
och gestalterna stå fram i plastisk individualisering; men de
enskilda partierna äro brett berättade med talrika utvikningar,
och praktfulla beskrivningar och levnadsfilosofiska betraktelser
bilda vilopunkter. En viss klassisk polityr är märkbar —
och så ännu mer hos .Tasso — men det hela färgas av en rik
fantastik, och det underbara får starkt spelrum, ehuru det
icke längre behandlas med medeltidens naivetet utan med
lätt ironi. — När sedan, mot 1700-talets slut, Wieland
åter-upptog de romantiska ämnena och behandlade dem i episk
form på vers (Oberon m. fi.), följde han Ariostos ton och
delvis även hans form (i ett slags fri stans). Hos oss gingo
Oxenstierna med Disa och Stagnelius med Blända i liknande,
delvis mera parodisk riktning.

En allvarligare, mer äkta ton gavs åt epiken av den
nyromantiska rörelsen, vilken även byggde på en nyvaknad
religiös tro och nationell entusiasm — viktiga förutsättningar
för en idealare dikts blomstring. Under 1800-talets förra
del stod också versepiken i flor och företer en mängd
skiftande och olikartade typer. Subjektiviteten, som redan
framträtt i den äldre tidens romantiska epos, blir nu än mera
ingripande. Efter Chateaubriand framträdde i
romantiskt-religiös anda Th. Moore och Lamartine med fantasifullt
svärmiska berättelser på vers. Hos oss följde Stagnelius
i religiös grundstämning, men plastiskt klar form, med det

Wrangel, Dikten och diktaren. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free