Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
lilla hexametereposet Wladimir den store. På nordiskt
nationell botten ställde sig Tegnér i Fritiofs saga, där han
mästerligt använder ett gammalt stoff och fördelar det med lyriskt
stämningsfulla eller betraktande vilopartier (Fritiof tager arv,
Ingeborgs klagan, Vikingabalken, Rings drapa) samt i vissa
höjd- och vändpunkter, markerade av Fritiofs frieri, som inleder
konflikten, Avskedet, vari det stora avgörandet sker,
Balders-bålet, som betecknar den yttre katastrofen, samt Fritiof på
sin faders hög, som förbereder till Försoningen, den djupa
idé, som Tegnér lagt under sagostoffet och som i sista sången
genomföres i både yttre och inre mening. Gammalnordisk
är visserligen icke Tegnérs Fritiof — yida mindre än
Oehlenschlägers Helge — och i den individualiserande
gestaltbildningen ligger icke Tegnérs styrka; men Fritiof har en stark
nationell prägel, med den friska svenska tonen, trotset och
även vemodet, han är äkta svensk — och Tegnérsk.
Nyromantikens typiska form för versepiken blev
emellertid den s. k. poetiska berättelsen, än mera historiskt
romantisk, än mera modernt novellistisk, med erotiska och
även sociala konflikter. Den är ofta subjektivt och lyriskt
färgad. Kompositionen blir då lösare, och de mest olikartade
stämningar kunna uppbära eller ock löpa samman i
berättelsen. Efter Walter Scott upptog Byron denna form och
begagnade än mera fantastiska och än mera realistiska ämnen. Byrons
sista stora, ofullbordade versberättelse Don Juan, som är starkt
självbiografisk och subjektivistisk, blir till slut en skarp
ironisk samhällssatir. Världssmärtans typ går i den Byronska
dikten igen; och hans efterföljare Puschkin omsmälte den
med egendomligt ryskt vemod i Eugen Onegin. Också
Tegnérs Axel har en utpräglat sentimental hållning,
Runebergs Nadeschda däremot en sundare och starkare stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
