Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
eller fyra; utöver en trilogi går dock icke huvudhandlingen
eller hjältens egentliga händelser. Det stora exemplet är
Aischylos’ Oresteia. Ett fjärde stycke (i »tetralogi») torde
vanligen ha haft ett burleskt innehåll (såsom Euripides’ Kyklopen,
det enda bevarade »satyrspelet»), — efter ett skakande drama
vill söderns folk ännu i dag gärna förlusta sig av ett skämt
eller en balett. Sådana komiska mellanspel och efterspel
brukades alltjämt även i renässansdramat. I Spanien blevo
de en stående institution. Det stora dramat hade där alltid
tre akter. I England och Frankrike slöt man sig till antikens
mönster med fem akter. Schiller upptog åter trilogi-formen
i Wallenstein, med det första dramat som en kortare exposé.
Grillparzer följde i Medea, Hebbel i Dié Niebelungen och
R. Wagner i sitt musikdrama Niebelungen-Ring.
Den dramatiska dialogens språk fordrar stor smidighet
och odling. Det skall sluta sig till handlingens art och
grundstämningen, men också till de olika karaktärerna. I
varje fall skall det vara uttrycksfullt och underlätta
skådespelarnas språkmimik. Den dramatiska dialogen har i högre
grad än den episka styrka och tillspetsning. I det antika
dramat utbildade sig det korta enradiga replikskiftet, s. k.
stichomyti, och dialogen fick stundom en prägel av
disputationsakt med skarp dialektik, så hos Euripides och sedan
även i komedien. Motsatsförhållandena skola ju alltid i
dialogen komma till klart uttryck, även om i språkgestaltningen
en ideal likformighet råder, såsom i versdramat. Bilder och
retoriska figurer kunna då komma till användning, men
annars bör det dramatiska språket endast på vissa punkter
rikare utsmyckas.
Versens form var den vanliga för det stora dramat ända
från antiken fram till 1700-talets slut. Och alltjämt använder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
