Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
brytning till stånd som blev epokgörande. Denna
sammanhängde på det närmaste med den nya sentimentalt patetiska
riktningen, som kännetecknar borgerlighetens (det tredje
ståndets) uppryckning. Det stora och gripande i livet var icke
blott förbehållet de högre stånden eller statslivets
förhållanden; det gavs djupt allvarliga konflikter också på
borgerlighetens och privatlivets mark. Det upphöjda, »dygden», var
icke blott det heroiska, utan fastmer det enskilda och det
inre livets värden — »hjärtats dygd»! I England hade ju
icke blott i romanen utan också i dramat familjelivets
förhållanden behandlats på ett känslofullt sätt. Lessing följde
i Tyskland (med Miss Sara Sampson) och Diderot i
Frankrike (med Den naturlige sonen och Husfadern). Men
egentligen var det genom sina teoretiska skrifter som Diderot
visade det nya dramats berättigande. De hävdvunna
formerna, den stora tragedien och den rena komedien, erkände
han, men emellan dem satte han å ena sidan det borgerliga
sorgespelet och å den andra den känslofulla komedien (la
comédie larmoyante). De båda möttes och bildade nu
tillsammans det allvarliga, men ej tragiska skådespelet. Detta
skulle utgå från verkligheten själv, men också vara en
spegelbild för dygden. Mot 1700-talets slut vann detta
slags drama den stora publikens gunst, det blev alltmera
sentimentalt — ett gråtdrama (tyskarnas Rührstück). Hos
oss representerades det av C. J. Lindegren med Den
försonade fadren och andra dylika ämnen. Redan Gustav III hade
i sina s. k. historiska dramer behandlat ofta helt »borgerliga»
motiv; hans bästa stycke Johan Gyllenstierna och Siri Brahe
har också tillägget »eller den nyfikna»; hans sista drama
Den svartsjuke neapolitanaren står helt i den nya
strömningens tecken. — Det borgerliga dramat fick annars i Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
