Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
tjänster, men betonar att det naturalistiska beskrivandet i siu ensidighet har
föga mer estetiskt värde än en kokbok eller en korrekt skriven notis om en
vardagshändelse. Han slutar med dessa ord: »Det var och är och blir
ständigt den skapande fantasien och den djärva viljan, som bilda konstnären, han
må för övrigt vara beväpnad med naturalistens anteckningsbok eller
romantikerns magiska understav».
S. 55. ’) Klassicitet och romantik ha en viss analogi med de tv&
»kompositionssätt», som Benj. Höijer framställde i sina Föreläsningar över den sköna
konstens filosofi (Saml. skr. III s. 185 ff.): det ena är det plastiska som
ock är mera objektivt, det andra det musikaliska som är mera subjektivt,
lyriskt och även koloristiskt. Jfr ocksä Schillers åtskillnad i naiv och
senti-mentalisk diktning (refererad ovan s. 175). Principiellt utvecklades
åtskillnaden mellan klassiskt och romantiskt av Fr. Schlegel, hos oss av Tegnér,
Atterbom m. fi. Jfr rörande romantiken Haym, Die romantische Schule, samt i
den nyaste litteraturen arbeten av O. Walzel, Richard a Huck m. fi.; vidare
O. Ljunggren, Det nyromantiska i sagospelet Lycksalighetens Ö (Smärre
Skrifter I), och Fr. Vetterlund, Atterboms sagospel Fågel Blå, samt hans uppsatser
om Atterbom och romantiken i Studier och dikter 1901. — Om den/ klassiska
och den romantiska stilen samt den realistiska och den symbolistiska se en
uppsats Om dikterisk stil av J. Paludan, Mellem Semestrene (1910). Jfr ock
E. B ar at, Le style poétique et la révolution romantique (1904).
Det må emellertid framhållas, att den nyromantiska rörelsen i början av
1800-talet icke ställde sig i motsats till den äkta klassiciteten (men väl till den
franskklassiska riktningen) och att en av dess vägröjare Herder, likasom Ooethe
och hos oss Tegnér, sökte i viss mån sammansmälta dessa riktningar.
ni.
S. 58. *) Andreas Rydelius, som omkring 1720 skrev sina
Förnuftsövningar, står visserligen kvar på den gängse nyttighetsståndpunkten för
bedömande av poesiens värde; men genom sina psykologiska undersökningar kom
han till en högre uppfattning av diktandet: inbillningen är såsom konstnärlig
en »imaginatio ardens» — ej blott »lucens», såsom den vetenskapliga
intuitionen —, ty hon »spelar med sådana bilder som av sin natur äro hjärtrörande»;
ju mer poeten själv, »genom sina bilders ljuvliga avmålning i hjärnan, känner
sig i hjärtat rörd, ju bevekligare ord finner han till deras beskrivning».
S. 59. ’) Jfr Thorilds anmärkningar till dikten Inbillningens nöjen samt
hans uppsats om Ehrensvärds konstfilosofi. Thorild står ännu delvis kvar i
1700-talets naturalism: »dikta», säger han, »är blott att bilda sig ting i annan
ordning än naturens». Men han tillägger omedelbart: »Detta är oändligt». —
Också Kellgren, som till en början förde den franska klassicismens och den
akademiska korrekthetens talan mot Thorild, kom till en djupare uppfattning
av poesien, »Den nya skapelsen eller Inbillningens värld», ovan s. 20 f.
citerad, vittnar därom. Även Leopold medgav att smaken, »geniets regel», utgår
från känslan, fastän den ledes av »begreppet». Kant hade starkt betonat
geniets skapande förmåga, och även dess normgivande väsen: »geniet är den
talang (naturgåva), som ger konsten regel». Detta uppfattningssätt präglar den
följande tiden och blev såväl Ooethes som Tegnérs; den senare sjunger i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
