Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
S. 10. ’) I sina föreläsningar över poesiens historia, senast hållna 1848
(utgivna i Samlade skrifter i obunden stil II, 1861), betonar Atterbom (i
Inledningen, varur i texten ovan flera utdrag hämtats), att poesien skiljer sig
från andra konster därigenom att hon väljer det idealaste av alla
yttringsmedel, * nämligen ordet eller den sig rentav genom sig själv uttalande och
hörande människosjälen — idéens omedelbara lekamlighet, som, själv varande
blott ande, dock likafullt är sinnligt förnimffielig. Hon bliver dymedelst skön
språkkonst . . . bibehållande även utom versen, eller även vid själva prosans
begagnande, rytmens harmoniskt ordnade tonsvävning». Intet band, sjunger
Schiller, håller den vingade dikten i skrankor, dess omätliga rike är tanken.
— Atterbom gör en viss åtskillnad mellan skaldekonst eller poesi och vitterhet
eller skönlitteratur. Den förra är å ena sidan den högsta och centrala konsten,
å den andra det centrala i vitterheten. Denna senare är sammanfattningen av
en nations »sköna vett» såsom »skön betraktelse» i »skön språkframställning»
eller »inbegreppet av de snillealster, kunskapsarter och överhuvud
själsbild-ningsyttringar, vilka, såsom bevarade i nationens språk, där uppenbara i
skaldesång, i tal, i skrift nationens egendomliga slag och mått av skönt vett eller
skönt human anda». Till vitterheten höra, utom den egentliga skaldekonsten,
även vältalighetens olika arter, dit kan också räknas hävdateckning, filosofi
och annan vetenskap samt i allmänhet den språkliga framställning, som icke
blott vill upplysa eller uppbygga, utan gör det i skön form: »allt det slags
språkkonst vars mål är att skönt framställa, sanning». (Jfr ovan s- 198
»Vitterhetens gemensamma mål är att i och medelst en skönhet, som
framträder genom språk, uppfatta och framställa allt vad av människolivet är det
innerligast och renast mänskliga».
S. 12. ») Jfr Theodor Af. Meyer, Das Stilgesetz der Poesie (1901). Även
i slutet av detta kapitel, där de i det poetiska intrycket ingående känslotonerna
behandlas, har detta skarpsinniga arbete begagnats. Jfr också Rudolf Lehmann,
Deutsche Poetik (1908) s. 78 o. flerst.
S. 20. ’) Jfr Gustaf Cederschiöld, Språk i språket II. Stilgranskning
s. 19 ff.
S. 27. ») Jfr Hubert Roetteken, Poetik (1902), särskilt 4. kap. Der
æsthetische Wert.
II.
S. 31. ’) Jfr J. Volkelt, Ästhetische Zeitfragen s. 120 ff.
S. 33. *) Uttrycket är Ola Hanssons i Kåserier i mystik, uppsatsen
Konstnärlig alstring. I denna, liksom i Livsdagrar och flerstädes i boken,
fram-häller förf. erinringsbildernas betydelse för poetisk alstring samt betydelsen av
avståndsbetraktelser i tid och rum.
S. 51. ’) Jfr Volkelts ovan citerade arbete, där han utvecklar betydelsen
av de olika stilarna: den typiserande och den individualiserande, den
poten-tierande och saklighetsstilen.
S. 52. *) Se G. Fröding, Om humor (i890). Denna uppsats var ett
betydelsefullt ord på sin tid, då naturalismen icke tycktes lämna någon plats
övrig åt humorn. Också en annan uppsats samma år (liksom den förra
omtryckt i Efterskörd) är märklig: Naturalism och romantik. Fröding påvisar där,
med utgångspunkt i Zolas La bëte humaine, naturalismens tekniska för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
