Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
något ensidig skärpa vänder sig Barat emot överdrifterna i nyromantikens
språk, särskilt Victor Hugos metaforism.
S. 133. *) Jfr en uppsats om Språkets musikaliska sida i Ad. Noreens
Spridda studier II (1903).
S. 136. ’) Jfr E. Oeigers anf. arb. s. 84.
S. 140. ’) De citerade uttrycken äro efter ett skriftligt meddelande till
förf. från E. v. d. Recke.
») Jfr Fr. Wulff, Svenska rim och svenskt uttal (1898).
S. 142. *) Jfr Fr. Wulff, Om värsbildning s. 7 ff. o. flerst. samt
Lyttkens och Wulff; Svenska språkets ljudlära II, aksentlära s. 25 ff.
2) C. Zander, Eurythmia vel compositio rythmica prosæ antiquæ (tr. 1910),
behandlar Demosthenes* rytmik. — Eduard Sievers har i Neue Jahrbficher f.
das klass. Altertum bd. IX (1902) infört en intressant uppsats Ober
Sprach-melodisches in der deutschen Dichtung. — Hebreernas prosa hade en utpräglad
rytmik, vilket förhållande blivit ett viktigt hjälpmedel för textforskaren. (Jfr
också ovan s. 114 f.).
S. 144. *) Uttrycken »höjning» och »sänkning» ha blivit hävdvunna i
rytmisk betydelse, ehuru de bättre passa på melodiens område. — Den starka
taktdelen kallar man vanligen »arsis», den svagbetonade »tesis». Vissa nyare
forskare, t. ex. B. Risberg, ha dock, i anslutning till bruket i antiken, ett
motsatt beteckningssätt.
S. 145. 1) Överklivning ställer sig olika vid olika slags versslut (med
större eller mindre paus); jfr Fr. Wulff, Om värsbildning, rytmicitetsexemplen
s. 82—94 (stor paus). — Utom till detta arbete må för denna avdelning hänvisas
till Ernst von der Recke, Principerne for den Danske Versekunst I—II (1881)
och Dansk Verslære i kortfatted Fremstilling, Natanael Beckman, Orunddragen
av den svenska versläran, Bernhard Risberg, Den svenska versens teori I—II.
Jfr vidare Otto Sylwan, Bidrag till den svenska metrikens historia (Samlaren 1898).
S. 149. *) Jfr V. Vasenius, Runeberg som konstnär I, Otto Sylwan, Antik
och svensk hexameter (i festskriften till Johannes Paulson 1905), Herman
Sö-derbergh, Den tvåstaviga takten i svensk hexameter (Från filologiska föreningen
i Lund. Språkliga uppsatser III, 1906), och Fr. Wulff, Det svenska språkets
tjänlighet i antika metrar (1908).
S. 150. *) Se festskriften Till Thorilds minne (1908) utg. av
Litteraturhistoriska seminariet i Lund s. 7 f.
S. 155. ’) Se Vedels bok om Holger Drachmann (1909) s. 51 ff.
(Möderne sangkunst.)
v.
S. 160. ’) Kant indelade i sin Kritik der Urteilskraft - varur ovan
flere citat hämtats — det sublima (i naturen) i matematiskt (storhet i
utsträckning) och dynamiskt (i kraft).
S. 161. ’) Jfr texten ovan s. 211.
S. 162. ’) Se utredningen om komikens olika utgångspunkter i R.
Leh-manns Deutsche Poetik s. 215 ff. — Jfr ock Th. Lipps, Komik und Humor
(1898), samt Henry Bergson, Skrattet, övers. 1910.
S. 174. l) Atridernas saga hänför sig till Sparta och Atreussonen
Agamemnon, hans gemål Klytemnestra och deras barn Orestes, Elektra och Ifi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
