Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å Börsens restaurang, blev jag tidigt en gäst. Första
gången jag var med på en sådan frukost, hälsades jag
välkommen av Hedlund med ett skåltal, som till en
början kom mig att rycka till, ty han började med att
med gravlik röst utropa: »Olyckligt det samhälle, där
polisen och tidningspressen hålla ihop», varpå han
utvecklade vilka förfärliga följder för samhället ett
sådant förhållande kunde medföra, men så slutade han
med att det kanske ej var så farligt, om båda parterna
rätt förStodo sin ställning. Då förhållandet mellan min
närmaste förman polismästaren Löfmark och Hedlund
icke just var det bästa, fick jag ofta tjäna som
freds-stiftare dem emellan och söka förekomma eller mildra
allt för svåra angrepp i tidningen.
En gång hade Handelstidningen häftigt angripit
Löfmark. Enligt den äldre förordningen om
eldfarliga oljor hade polismyndigheten rättighet att under
vissa villkor medgiva undantag från förbudet att inom
en stads område upplägga och förvara dylika oljor
utöver en viss myckenhet. Ansökningar om dylika
upplag hade också poliskammaren alltid bifallit, då nödiga
försiktighetsåtgärder voro vidtagna. Emellertid hade
en ny förordning utkommit, som upphävde den
polismyndigheten dittills medgivna rättigheten att bevilja
undantag. Säkerligen okunnig härom hade en av
stadens större oljefirmor till poliskammaren ingivit den
vanliga ansökningen, som dock på nyss nämnda skäl icke
kunde upptagas till prövning. Förargad häröver hade
firmans innehavare skyndat till Hedlund och beklagat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
