Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, med påföljd att tidningens nästa nummer
innehöll en liten »frifräsare», vari tidningen uttalade sitt
stora missnöje över polismästarens nyckfullhet, som ena
dagen biföll och andra dagen avslog ansökningar av
samma slag, varigenom affärsmännen blevo beroende
av polismästarens lynne för tillfället, och så vidare i
samma tonart. Jag fick begiva mig till Hedlund och
för honom förklara hur det förhöll sig med saken, och
han, som insåg sitt misstag, lovade upprättelse. Detta
skedde i den form, att en vanlig notis meddelade
rättelsen, men notisen var försedd med följande med
fetstil tryckta rubrik: »Besynnerligt nog hade
poliskammaren rätt».
Då jag någon tid därefter skämtade med Hedlund
över hans sätt att giva upprättelse, hade han glömt
alltsammans och ville knappast tro, att han skrivit en
sådan rubrik. Han var alltid den unga fyren,
ögonblickets barn. Jag fick ett karakteristiskt bevis därpå
vid ett annat tillfälle, då jag i ett ärende besökte honom
på redaktionsbyrån. Han var ivrigt sysselsatt med att
skriva och bad mig sitta ned — han skulle snart vara
färdig. Efter några ögonblick var också arbetet
avslutat, och han lämnade omedelbart manuskriptet till
en pojke, som skyndade med det till tryckeriet. »Den
där artikeln kommer att göra mycket väsen av sig»,
förklarade han för mig. Jag rådde honom att i så fall
återkalla pojken och genomläsa vad han skrivit. »Det
aktar jag mig för, ty då komme det aldrig in i
tidningen», blev hans svar. Ett egendomligt drag hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
