Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
öfrigt verka inom den privata sferen, i detta afseende äro att
betrakta såsom publika personer eller såsom organer för staten.
Slutligen ha vi att tillägga den anmärkningen, att en del af de
funktioner, som man har hänfört till kulturmomentet i statens ändamål,
hör till statens indirekta förvaltning, genom hvilken staten sörjer
för de vilkor och förutsättningar, de organer och inedel, som äro
behöfliga för staten, men att det ändamål, som staten äfven här
fullföljer, icke är något annat än rätten, ehuru staten här verkar för
sitt rättsliga ändanial på ett indirekt sätt.
Af vår här ofvan lemnade framställning har framgått, att det
rättsfilosofiska problemet blifvit af Boström både djupare och
allsidigare uppfattadt än af Kant och lärarne i den s. k. naturliga
rätten och att de svårigheter, med hvilka detta problem hos dem var
förknippadt, at’ Boström blifvit undanröjda. Sedan det genom
natur-rättslärarnes undersökningar hade visat sig vara en olöslig uppgift
att härleda juridiska pligter och rättigheter samt den offentliga
verksamheten ur menniskan, så företog sig Boström deras förklaring ur
staten sjelf, hvilken, för att kunna vara deras verkliga
förklaringsgrund, icke kan vara någonting mindre än ett förnuftigt väsen, en
vilja, en personlighet. Och härigenom har Boström blifvit förd till
de undersökningar af statens lag, ändamål och väsen, som haft till
följd den filosofiska rättslärans uppvisande såsom en sjelfständig del
af den praktiska filosofien jemte sedeläran.
Vi ha sett, att icke heller den filosofiska religionsläran af Kant
har blifvit uppvisad såsom en sjelfständig praktisk vetenskap,
alldenstund hon endast grundar sig på den hypotesen, att moralen
leder till religion eller har religionen till följd, ehuru han i utförandet
icke kunde undgå att gifva henne en större vigt och betydelse.
Enligt Boström deremot är äfven den filosofiska religionsläran en
sjelfständig del af den praktiska filosofien, emedan hon har ett eget
objekt, det religiöst goda eller religionen, som är Gud sjelf såsom lag
och ändamål för menniskans vilja. Såsom handlande 0111 det
religiöst goda har filosofiska religionsläran sin förutsättning i den
rationella teologien och i synnerhet i dess senare del, metafysiken. 1 den
rationella teologien visar Boström dels att Gud är och dels livad han
är, och särskildt visar han i teologiens metafysiska del, hvad Gud är
såsom grund för de ändliga väsendenas utveckling, nemligen dess
högsta lag och högsta ändamål. Man behöfver nu endast fatta denna
utveckling såsom afsigtlig och fri och Gud såsom högsta lag och
högsta ändamål i praktisk mening, så har man den filosofiska
religionslärans föremål gifvet, alldenstund religionen i objektiv eller ab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
