Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
desamma aflägsnade. I Januari 1786 förordade Virginiens
lagstiftande församling att de särskilda staterna skulle i Sep-
tember samma år hålla ett konvent i Annapolis,och skulle det-
samma taga tull- och handelsfrågorna 1 särskildt öfvervägande.
Konventet sammanträdde å utsatt tid och ställe, men endast
5 stater (New York, New Jersey, Pennsylvanien, Delaware
och Virginien) voro i detsamma representerade. Det upp-
häfde derföre sina förhandlingar efter att hafva förordat ett
nytt konvent för konfederationsartiklarnes revision. HSedan
äfven kongressen gifvit sitt bifall till detta förslag samman-
trädde sagda konvent i statshuset i Philadelphia den 4 Maj
1787. Alla staterna — utom Rhode Island — hade sändt
ställföreträdarre till detsamma. Bland dessa, som voro 48 till
antalet, var Georg Washington, hvilken valdes till mötets ord-
förande. Man fann snart, att en revision af konfederationsar-
tiklarne icke gjorde tillfyllest, utan att en ny grundlag var af
nöden. Att utarbeta en "konstitution,” som kunde ega hopp
om att blifva af konventet och sedermera af de olika staterna
antagen, var dock förenadt med de största svårigheter. Un-
der månader arbetade konventet inom slutna dörrar, och mån-
gen gång syntes det, som om de olika intressena och åsigterna
skulle leda till konventets upplösning innan någonting blifvit
uträttadt.
De fleste af konventets medlemmar tillhörde den mera kon-
servativa delen af landets befolkning, isynnerhet den del, som
egnadt sig åt handel och rörelse. Att nationalregeringen
borde ega större makt, derom voro alla eniga, men då frågan
uppstod om de enskilda staternas ställning till nationalrege-
ringen visade sig genast den största meningsskiljaktighet. Om-
buden från Connecticut, New Jersey och Delaware samt de
festa från New York och Maryland förfäktade de enskilda
staternas rättigheter, under det ombuden från de öfrige kolo-
nierna och främst bland dem Norra och Södra Carolina samt
Georgien, förfäktade nationalregeringens. De sistnämdes
åsigter gjorde sig slutligen gällande, och några af de mest
framstående ombuden yrkade till och med att kongressen
skulle ega makt att med absolut veto belägga lagar, hvilka an-
tagits af de särskilda staternas lagstiftande församlingar. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
