Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Rättskrifningslära - Skiljeteckens bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
läste eller (hon) sjöng dagen i ända.
Du spelar bättre än jag (spelar). Erik är lika
stark som jag (är stark).
Anm. Komma utsattes dock i detta fall framför
konjunktionerna men, utan, dock, alltså, därför,
följaktligen och således. Ex. Gossen sprang, men hann
ej upp honom. Jag inbjöd alla bekanta, följaktligen
äfven Hans.
b) I bisatsbindning. ’ Ex. Jag hoppas, att du
kommer och att dina systrar göra dig sällskap.
Karl XII var en konung, som ägde stora dygrler och
hvars minne bor vördas af alla.
Anm. Framför men och utan utsattes komma äfven i
detta fall.
c) Framför relativsatser med utelämnadt relativ.
Ex. Här är den bok (som) du söker. Den väg
(som) du gått är lång.
d) Framför bisatser, som styras af en proposition.
Ex. Han blef glad öfver att jag kom. Den goda
frun gaf mig af hvad hon hade.
e) I satsfogningar med subjektssats. Ex.
Att lagen är nödvändig erkännes allmänt.
f) Framför aW-satser, i hvilka ätt är utelämnadt.
Ex. Jag hoppas (att) du infinner dig i morgon.
g) Framför satsförkortningarna nominativ med
infinitiv och ackusativ med infinitiv samt framför
att (för att) med infinitiv. Ex. De lärde
troddes hafva funnit de vises sten. Vi hörde
åskan gå. Det är nöjsamt att resa. För att
tillmötesgå folkets önskan gaf han den dömde nåd.
Anm. Öfriga satsförkortningar (attributiv
satsförkortning, fristående satsförkortning och
apposition, om denna står efter hufvudordet) skiljas
från huf-vudsatsen med komma. Ex. Hunnen till bergets
topp, beundrade jag den härliga utsikten. Detta
oafsedt, är arbetet väl gjordt. Fienden ovetande, hade
truppen söndersågat bron. Lärkan, vårens budbärarinna,
har anländt.
2) att åtskilja samordnade satsdelar, då
konjunktionen och tankes utelämnad. Ex. Han kom,
såg och segrade. Den sanna människokärleken är
tålig, mild, välgörande och försonlig.
3) att skilja utrops- och tilltalsord
från Öfriga satsdelar. Ex. Ack, hvad vårt lif
är eländigt! Spring, min snälla ren! Käre vän,
hur kom du hit?
Semikolon (;) brukas, då i en mening erfordras
ett starkare skiljetecken än komina. Ex. Innan
boktryckerikonsten blifvit uppfunnen, användes
endast handskrifna böcker; men dessa voro ganska
dyra. Välgörenhet är en dygd, som med rätta prisas;
likväl kan hon stundom blifva skadlig, om hon ej
utöfvas med stor urskillning.
Kolon (:) brukas
1) framför en ordagrann anföring, då den sats, som
innehåller an-föringsordet, står före anföringen.
Ex. Salomo sade: » Gudsfruktan är vishetens
begynnelse.» Kung Bele talade till sin son:
»Yfs ej öfver förfädernas ära! På dina egna
gärningar beror ditt människovärde.»
2) framför ord eller satser, som innehålla
uppräkning, ^exempel eller förklaring. Ex.
Städerna vid Mälaren äro: Stockholm, Södertälje,
Mariefred o. s, v. Tje-ljudet tecknas med kj:
kjortel, dalkjusa. Ett vet jag, som aldrig dör:
domen Öfver den döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
