Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Människokroppens byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Endast då hjärnan är mycket stor i förhållande till
kroppen, gäller den ofvan uppställda satsen. Mannens
hjärna är då nödvändigtvis vid lika begåfning större
än kvinnans.
Med ett särskildt instrument har man uppmätt
blodtillflödet till hjärnan och funnit,
att detta ökas vid hvarje äfven den ringaste
tankeansträngning. Man vet också, att vissa ställen
i hjärnan inrymma minne, talförmåga, omdöme - kort
sagdt, hjärnan är det maskineri, som drifver vår s
j als verksamhet. Hos idioten är detta maskineri ej
tillräckligt utveckladt, det står stilla, och därmed
uteblir också själsverksamheten*).
Hjärna finnes hos alla ryggradsdjur utom
lansettfisken, som bildar en öfvergång till
blötdjuren. Hos de ryggradslösa djuren ersattes den
af nervknutar, från hvilka nervtrådar gå ut i kroppen.
Nerverna äro grå eller hvita trådar, som parvis
utgå från hjärnan och ryggmärgen. Hvarje gröfre
tråd består af ett stort antal finare trådar,
och förgrening uppkommer därigenom, att trådar
skiljas från hufvudstammen. Nerverna äro af två slag:
rörelsenerver, som hafva sina ändpunkter i musklerna
och förmedla rörelsen, och förnimmelsenerver, som
förmedla vår kännedom om omgifningen.
Vid beskrifningen af skelettet omnämndes, att kroppens
rörelser bero af musklernas omväxlande sammandragning
och förlängning. Dessa rörelser äro beroende af
vår vilja**).
Antag, att jag vill böja ena armen. I hjärnan uppstår
då på någon punkt en retning, som genom en nerv
fortplantas till den stora muskeln på öfverarmen;
denna sammandrager sig och lyfter underarmen, vid
hvilken den är fäst med en sena. Så tillgår vid alla
rörelser, ehuru vi icke märka det på grund af den
snabbhet, hvarmed musklerna lyda viljan. Är nerven
af skuren eller förlamad (såsom ofta vid »domning»),
så förblir muskeln orörlig. Man har ganska träffande
liknat hjärnan vid en telegrafstation, där viljan
sköter expeditionen; råkar någon tråd blifva af
skuren, så gå telegrammen ej fram.
Men äfven från kroppens utkanter inkomma oupphörligt
telegram till hufvudstationen. Ögonen, öronen,
tungan och näsan sända in sina rapporter. Eller
vi ha fått en sticka i fingret - en kroppsdel,
i hvilken ligga otaliga käiiselncrver. En retning
uppstår då, som fortledes utefter en nerv och
underrättar om skadans vidd och platsen för densamma.
.
Våra sinnen och deras organ. Medelst sinnena stå
vi i förbindelse med den yttre världen. Med smaken
uppfatta vi flytande kroppar,
*) Idiotens hjärna väger 300-1000 gram,
gorillans 550, hästens 650, oxens 500.
**) Inälfvorna, hjärtat, tarmkanalen hafva sitt
eget, från ryggmärgen utgående nervsystem, och deras
rörelser ske oberoende af viljan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
