Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Tredje avdelningen: Växternas och djurens utbredning - Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Sydeuropas djurvärld liknar i inånga afseenden
norra Afrikas. Där finnas piggsvinet, schakalen
och magoten. Af den senare, Europas enda apart,
lefver ett fåtal individer på Gribr altars klippa. På
afrikanska sidan af sundet är den allmän*). Grekiska
sköldpaddan, de båda ödlorna gecko och kameleont, af
hvilka den förra om aftnarna bedrifver sin flugfångst
på rummens väggar, samt skorpionen, som fruktas för
sina giftiga styng, tillhöra också den egentliga
medel-hafsfaunan. För öfrigt är anmärknings vardt,
att Sydeuropas så väl flora (växtvärld) som fauna
(djurvärld) visa den största öfverensstämmelse med
Nordafrikas, hvilket jämte annat häntyder på ett
forntida samband mellan dessa trakter (öfver Malta
och Sicilien). För dessa trakter egendomliga husdjur
äro buffeln, mulåsnan, åsnan och kamelen (Toskana). -
Här tillbringa de högnordiska flyttfåglarna vintern;
somliga stanna på norra sidan, andra flyga utefter
italienska halfön öfver Sicilien och Malta till
Afrika.
Inom det öfriga Europa äro så väl de vilda som de
tama djuren ungefär de samma som hos oss. Sålunda
förekommer landtbjörnen i de flesta större
bergstrakter på fastlandet, vargen och räfven i
de stora skogarna, vildkatten öfverallt utom i
Skandinavien, Ryssland och Danmark.
Af djur, som äro egendomliga för vissa trakter,
anföras de viktigaste. På Alperna, Pyrenéerna och
Karpaterna lefver Europas enda antilopart, den med
hakformiga horn försedda gemsen; där finnas ock
murmeldjuret, som 9 månader af året ligger i dvala,
lammgamen och många andra. I Litauen finnes en
kvarlefva af den fordom vidt utbredda bisonoxen. De
i södern (särdeles i Österrike) vanliga hjortarna
ersättas längre norr ut af älgen och ännu nordligare
af den rundt kring polen lefvande renen. Den senare,
som förekommer både vild och tam och för lappen
ersätter alla våra husdjur utom handen, företager
årligen tvenne vandringståg, om våren uppåt fjällen,
om hösten tillbaka till skogarna. Under det att
järfven har sitt egentliga stamhåll i Skandinavien
och Ryssland, tillhör lon företrädesvis sistnämnda
land. För fågelvärlden gäller, att landfåglarna
aftaga, men vattenfåglarna tilltaga mot norden. Ormar,
särdeles de giftiga, förekomma sparsamt. Huggormen
har stor utbredning, men är ej allmän: knappast en
orm bland tio är en huggorm. Den fruktan, man hyser
för honom, är öfverdrifven; tänderna, som genom rör
stå i förening med en giftblåsa på hvardera sidan, äro
svaga och kunna ej genomtränga skodon eller tjockare
kläder. Man känner för öfrigt intet exempel på att
en fullväxt person i vårt land dött genom ormbett
**). Huggormen är ett nattligt djur (han har
*) Lejonet bar inom den historiska tiden funnits
på Turkiska halfön. **) Konjak och andra starka
drycker, använda i större kvantitet, skola vara
ett verksamt motgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
