Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Naturhistoria
- Tredje avdelningen: Växternas och djurens utbredning
- Europa.
- Asien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflång pupill) och anträffas därför mera sällan om
dagen. - Uppför de floder, som utmynna i Svarta
och Kaspiska hafven, gå om våren väldiga stim af
störfiskar, sterletten och husbloss-stören, hvilkas
rom kommer i handeln under namn af »rysk kaviar», och
af hvilkas simblåsor beredes ett lim, »husbloss». Af
den vanliga stören, som fångas i Tysklands floder,
fås den mindre skattade »elbe-kaviaren». De i våra
sjöar vanliga arterna gädda, abborre, gös, braxen
m. fl. saknas i Norrland och ersättas där af lax,
laxöring, sik och harr. Om de ryggradslösa djuren må
i korthet anmärkas, att de af taga mot norden så väl
i artrikedom som individantal.
Asien.
Asien kan i växtgeografiskt hänseende delas i 5
områden: 1) det arktiska området eller tundran,
2) skogsområdet, 3) stäppområdet, 4). Ostasien, 5)
Ostindien med öarna.
Tundran är en omätlig, med mossa, dvärgbjörk och
polarviden (krypande pilarter) beväxt slätt, som
utbreder sig invid Norra ishafvet. l öster och väster
når den ned till polcirkeln; däremellan drager den sig
tillbaka, eller rättare sagdt skogsgränsen framtränger
längre mot norr (till 70°-72°). På dessa slätter,
hvilkas ödslighet något mildras af talrika falkar,
vråkar och andra fåglar, otaliga lemlar och deras
fiender polarräf, mård, iller, ugglor m. fi., föra
ostiaker, buräter, tun-guser och andra mongoliska folk
en eländig tillvaro, med hvilken de dock äro ganska
nöjda, så länge pesten skonar deras renhjordar. Om
vintern råder där en oerhörd köld, ända till 60°,
om sommaren bär den endast vid ytan upptinade marken
några få gräs och blomster. Men denna korta tid,
under hvilken solen mestadels står öfver hor i-,
sonten, öfversvämmas tundran af otaliga myggsvärmar,
som med sina styng drifva människor och renar till
förtviflan. En bolmande eld är det enda, som inverkar
på dessa plågoandar, men en sådan är ej lätt att
anskaffa på den trädlösa tundran.
Det oerhördt stora skogsområdet sträcker sig från
tundrans sydgräns ned till Altaiberget och dess
fortsättning åt Öster. Skogarna bestå af lärkträd,
gran, tall och cembratall med inblandad björk och
sälg. Mot söder uppträder löfskog. Alla våra skogsbär
förekomma i otrolig myckenhet.
Bland de djur, som genomströfva de ödsliga
skogarna fäster sig .intresset hufvudsakligen vid
pälsdjuren. Sådana äro förnämligast sobeln, mården,
hermelinen eller lekatten, uttern, b af vern, ekorren,
de sällsynta blå- och silfverräfvarna samt i mindre
mån björn och varg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0261.html
