Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Jordens urtillstånd och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Undersökningar i grufvor och stenbrott gifva
oss en inblick i bergens byggnad och visa oss,
att de bestå af olika och på skilda sätt uppkomna
bergarter, l vissa af dessa bergarter finna vi
förstenade lämningar af djur och växter, hvilka
paleontologien eller läran om forntidens organismer
har till uppgift att studera. Paleontologien är ett
gemensamt namn för två själfständiga vetenskapsgrenar,
zoopaleontologien eller läran 0111 forntidens
djurvärld och fytopaleontologien, som behandlar den
forntida växtvärlden.
Alla de nu nämnda företeelserna och flere därtill
gifva vid handen, att vår jord ej alltid varit sådan
hon är, och vi få genom att studera dessa en inblick i
de olika skedena af hennes tillvaro eller ined andra
ord i hennes historia. Så föras vi till studiet af
den historiska geologien.
Det är tydligt, att geognosien och den historiska
geologien tillsammans lämna oss en helgjuten bild af
jorden; vi hafva kommit till geologien i dess fulla
betydelse. Geologien är vetenskapen om jorden och
dess utvecklingshistoria.
Jordens urtillstånd och första utveckling.
Af astronomien och fysiken känna vi, att jorden är
en planet, som kretsar omkring solen och från henne
hämtar sitt ljus och sin värme. Enligt den allmännast
antagna åsikten har solen och alla planeterna
ursprungligen utgjort en enda massa, hvilkens alla
ämnen till följd af den rådande hettan bildade ett
ofantligt stort gasklot, som roterade omkring sin
axel. Genom rotationen och den småningom försiggående
afkylningen, hvilken naturligtvis tog sin början i
de yttre delarna, som befunno sig närmast den kalla
världsrymden, afskilde sig den ena delen efter den
andra från de£ stora gasklotet och bildade mindre
gasklot, som roterade omkring det större. På detta
sätt uppstodo efter hand alla planeterna i vårt
solsystem. Jorden har sålunda bildats af en från
solkroppen lösryckt del, och från det ögonblick, då
denna del började med en roterande rörelse svänga i
en krets omkring solen, kan således jordens uppkomst
räknas*).
Jorden var till en början äfven ett gasklot och måste
till följd häraf haft en mycket större utsträckning
än nu, då man erinrar sig den stora volym, som en
kropp i gasformigt tillstånd intager mot samma
kropp i fast form. Klotet afsvalnade småningom,
flere af de gasformiga ämnena antogo flytande form,
och slutligen kom den tiden, då denna glödande massa
på sin yta betäcktes af en fast skorpa, alldeles
*) Denna åsikt om planetsystemets uppkomst ur
solen har först framställts af tysken Kant och
senare själfständigt utvecklats af fransmannen
Laplnrr. ]V[a{} får också därför höra lalas om den
Jvunt~Laplace’ska teorien,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
